Och vem är du att mig fördöma?

Nämen, vad är det jag äter på?Kanske en kaka? Eller en flapjack? Eller svenskt lösgodis? (hallå, varför köpte jag inte med mig det tillbaka?!)NEE, det är en morot! Oh, så duktig jag är. Jag var inne på UCL-shoppen, men köpte ingen flapjack! Istället köpte jag kuvert och ett fint kort. Det ser ut såhär:
Vem ska jag skicka det till? Mamma? Farmor? Mormor och morfar? Min syster kanske? Vad tycker ni?!

Nu ska jag laga mat! Pasta med burkchampinjoner, tonfisk och aubergine. Det kan bli jättejättegott. Eller konstigt. Men SÅ dåligt kan det inte bli. Ne. Sen ska jag skriva ett litet brev till mormor och morfar, skicka iväg en uppgift, skicka ett mejl till min personal tutor och plugga generative grammar eller göra back up-uppgifterna till intro. to language. Det ni. Trevlig kväll!

SÖTT!

Nämen! Titta!(bild från Husmusen)
De verkar finnas på Knoll & Tott, dit ska jag åka när jag kommer hem! Jag tycker om Knoll & Tott. Jag återvänder på kvällen den 17 december. Eh. Jag ska också åka till Småland! Till Piggaboda, till nuffset i Jönköping, kanske till fina lilla Växjö också. Det kommer vara fint! Adventsljusstakar och massor med söta lampor överallt. Om 38 dagar alltså. Innan dess har jag massvis med uppgifter som ska in och två prov. Hjälp. Men det hjälper inte att stressa.

Nu ska jag borsta tänderna och skicka min flygbiljett till föräldrarna (haha, nu får pappa sitta uppe för att hämta mig sent i Helsingborg/Höganäs) samt packa ner min dator i väskan, så jag kan skriva färdigt uppsatsen nu i eftermiddag (då kan jag ägna resten av eftermiddagen/kvällen med att försöka skriva min uppgift i generative grammar). Och ta med ett paraply. För idag regnar det. Tjoho.

Hej ni

Just nu skriver jag på min uppgift i logic and meaning. Det är lite krångligt, men det känns ändå bra. Jag funderar också på att kanske hoppa av, på att det kanske inte var just det här jag ville göra. Jag kanske inte ens ska befinna mig i London? När vet man "Nää, nu är det dags, NU har jag BESTÄMT mig att det här inte är för mig!"??????

Jag ska gå och handla nu. Jag köpte dyra morötter som hade möglat, så jag ska köpa nya. Jag ska också köpa bananer, pålägg och mjölk, och kanske lite äggplanta. När jag kommer tillbaka ska jag lämna uppgiften en stund och kolla igenom back-up frågorna till intro. to language och logic and meaning, och försöka göra färdigt uppgifterna i fonetik.

London, baby!

Det ösregnar och blåser ute, mitt rum är kallt och elementet verkar krångla. Sitter ensam på mitt rum och gör mer eller mindre ingenting. Har haft en tråkig och ensam dag. Tog tåget vid elva ifrån Helsingborg, mamma körde mig in och följde med mig ner till tåget. Blev ledsen på tåget. Kom till flygplatsen, checkade snabbt in, skickade sms till mamma som ringde tillbaka. Blev ledsen och spenderade lite tid på toaletten. Gick runt vid gate C-D vid terminal tre och tittade, hittade en jättefin och dyr väska på Accessorize som jag såklart inte köpte. Jättestor och blommig! (men då måste jag köpa bruna skor?) 35 pund. Fortfarande inte billigt. Jag får gå dit och klämma på den. Vet å andra sidan inte var den närmaste affären ligger.

Iallafall. Sen hamnade jag på flyget, plats 25A, precis bakom nödutgången vid vingarna, så jag hade inget säte framför mig. Den trevliga flygvärdinnan var på mig jättemånga gånger, och jag kände mig dum, för jag fick inte ha väskan hos mig utan fick lägga upp den, sen vid landningen fick jag inte ha den under sätet bredvid mig (där det var ledigt, första gången jag inte har flygit på ett fullt plan) om jag inte satt där själv. Jaha ja. Ok. Under hela resan visade de fina bilder på Skandinavien, speciellt Öresund och Skåne. Så jag blev ledsen. Igen. Hem (hem?) kom jag, om än sent. Det var jobbigt. Det är jobbigt. Och nu är mitt rum kallt och ödsligt och tomt och tråkigt. Och just så känner jag mig nu också. Jag har en väska att packa upp. Den innehåller min jättefina nya kjol från Lindex och lite annat trevligt, bl.a. lite rågkusar, och min mössa, också fick jag fina nya tumvantar av mamma. Jag tycker om tumvantar. Jag tycker om mamma också. Hon försökte skicka med mig paj. Jag trodde jag skulle vara nervös och inte kunna äta det. Men det hade suttit bra med lite paj. Håhåjaja.

Det är dumt att sitta och längta hem, jag är bara borta en månad och en vecka till (har prov om en månad, hjälp), jag får sluta fåna mig och njuta av att vara hemifrån och slippa allt det där jag inte tycker om med att vara hemma. Skärpning Malin. Det kommer vara värst idag, kanske imorgon också.

Nu SKA jag packa upp. Jag ska också putsa mina stövlar.

Morrissey

There is something I wanted to tell you,
It's so funny you'll kill yourself laughing
But then I, I look around, And I remember that I am alone.
Alone. For evermore

The tile yard all along the railings,
Up a discoloured dark brown staircase
Here you'll find despair and I,
Calling to you with what's left of my heart,
My heart, For evermore

Drinking tea with the taste of the Thames,
Sullenly on a chair on the pavement
Here you'll find my thoughts and I,
And here is the very last plea from my heart

Where taxi drivers never stop talking,
Under slate grey Victorian sky
Here you'll find my heart and I,
And still we say come back,
Come back to Camden

Imorgon, Camden, imorgon är jag tillbaka.

You don't care about how I feel

Den här dedicerar jag till mannen (pojken) i mitt liv som aldrig svarar på mina sms, eller ringer, nu när jag befinner mig i landet.Tack.

Här kommer Karl den tolfte, håhåjaja.

Det är jag det. Det är mitt fel att Sveriges stormaktstid tog slut. Så kan det gå.

Lund.

Idag är jag jättetrött och mår lite konstigt. Har inte heller pluggat så mycket. Minimalt skulle man kunna säga. Inte bra. Det kommer inte heller bli så mycket gjort nu ikväll, jag ska till Lunds stadsteater och titta på 500. Pappa har vunnit biljetter men har redan sett föreställningen. Så nu ska jag göra mig i ordning, kanske byta kläder och plocka fram allt jag ska ha med mig. T.ex. mina glasögon. De är bra att ha.

Jag vet inte vad jag ska göra imorgon, mamma har tagit ledigt på eftermiddagen för min skull (sa hon) men nu har jag typ planerat andra saker. Alltså. Nej. Agh. Jag vill åka till Kullaberg, ja, men jag vill ju också träffa lite folk, nu har jag inte umgåtts med någon på hela veckan och känner mig lite ensam.

Får skynda mig lite och fixa saker, hej hej.

I hela mitt liv har jag väntat på livet.

Jag vet inte om jag vill åka tillbaka till London. Allt är så mycket enklare hemma. Enklare. Men kanske också tråkigare. Jag har inte heller pluggat så mycket som jag hade tänkt, eller gjort alla de andra sakerna som jag hade planerat att göra. Tiden går så snabbt, och jag vet inte vad jag gör med den. Sover bort den. Tittar på tv. Äter frukost och läser tidningen. Stirrar in i väggen. Men lite har jag gjort. Det betyder bara att jag får plugga lite mer nästa vecka. Det kan jag väl leva med.

Jag är ju snart hemma igen. Om sex-sju veckor? Jag spenderade bara sju veckor i London innan jag åkte hem igen. Det kändes mycket mycket längre. Hmm. När jag kommer hem igen har jag en uppsats att skriva över lovet, ett prov i syntax precis när jag återvänder tillbaka, och lite att läsa om barns språkutveckling. Jag vill också åka till Småland, till de småländska mörka skogarna och lukten av granbarr. Och SB såklart. Vi hinner aldrig umgås. Det är konstigt. Och dumt. Men det hade varit lättare att hälsa på om han hade egen lägenhet (*hint hint*). Eller ja. Förutom att vi bor hundra mil ifrån varandra och är fattiga studenter som därför inte har råd att resa (även fast jag förstås hävdar att jag är den fattigare med terminskostnader, dyrare boende, resor med stadsbuss/tunnelbana och resa hem)

Men vet ni en sak som är bra med Storbritannien? Billiga bananer. Och de säljer bara ekologiska bananer. 90 p per kilot, oftast billigare. Dvs ca 11-12 kronor. Vad kostar det här? 19.90. (ICA Höganäs) Vill du ha ekologiska får du betala 24.90 svenska kronor. Bananerna här i Sverige är alltså dubbelt så dyra som de engelska bananerna. Och det hinner hända så mycket när man är borta, Bosse Bagare är borta (sorgligt, men är man äcklig ska man bort), CityGross har slutat med Skånemejerier (VA!? Arla har god yoghurt och god fil - testa den med grönt te, gott! - men VA!?)...

Och det är lätt att sticka ut i lilla Nyhamnsläge/Höganäs och känna sig dum. Jag hävdar bestämt att alla ser likadana ut hemma, speciellt i Helsingborg, även fast man försöker vara annorlunda. Men det känns som om folk stirrar på mig. T.ex. för att jag har en illgrön kappa. Svenskar är (ö)kända för att vara fega och inte våga starka färger. Å andra sidan sticker jag ut rätt mycket i Kentish Town också, där gäller mjukisbyxor och munktröja. Men inte i centrala London. Där kan man se ut HUR som helst. Och INGEN bryr sig. Så länge man inte är naken, dvs. Man får vara hur färgglad/ful/tjock/sminkad man vill.

Åh

Jag är SÅ seg!!!! Nu ska jag ge mig in till Höganäs och plugga, för jag får INGET gjort hemma. Absolut ingenting. Det blir fonetik! Tjoho. Jag släpar med datorn, eftersom jag nu inte tog med fonetikboken, och jag vet inte om biblioteket har en engelsk uttalsbok. Jag får använda min cd-skiva i värsta fall. Eh. Så är det iallafall. Jag ska in på ICA först och köpa lite mat, lite bananer och dricka. Jag missar precis bussen och får vänta en halvtimme till. SMART Malin. AAGH.

Först ska jag bjuda på dagens outfit! Nu blir ni glada va? Jättejättegamla Lindex-jeans som har gått sönder på precis rätt ställe och har blivit ihopsydda men gått sönder igen (dvs borde jag köpa nya jeans), blus som är lite för stor (också från Lindex), de nya stövlarna som jag fortfarande inte är säker på men hade tänkt spendera dagen i, väska från Åhlens och ett stökigt rum.

"Change has come to America"

(det får vi fasiken hoppas)
"It's been a long time coming, but tonight, because of what we did on this day, in this election, at this defining moment, change has come to America. /../ What began 21 months ago in the depths of winter must not end on this autumn night," he said. "This victory alone is not the change we seek -- it is only the chance for us to make that change. And that cannot happen if we go back to the way things were. It cannot happen without you. /.../This is our moment. This is our time -- to put our people back to work and open doors of opportunity for our kids; to restore prosperity and promote the cause of peace; to reclaim the American Dream and reaffirm that fundamental truth -- that out of many, we are one; that while we breathe, we hope, and where we are met with cynicism, and doubt, and those who tell us that we can't, we will respond with that timeless creed that sums up the spirit of a people: Yes We Can."

Oj så dålig jag är.

Har inte gjort mycket alls. Började med den första uppgiften i logic and meaning för kanske två timmar sedan. Det är inte lätt. Men jag tänkte göra färdigt det idag, och titta på det igen lite senare i veckan. Sen ska jag ge mig på fonetiken, direkt. Nu ska jag gå ut med Celma (det börjar redan skymma!), sen ska jag nog se till att äta något. Efter det fortsätter jag med uppgiften.
Dessutom har jag jätteont i magen och mår lite dåligt. Det är synd om mig.

Shopping.

Idag har jag pluggat ytterst lite. Istället har jag klippt mig och shoppat. Jag köpte en sjal på H&M som jag har tittat på jättelänge som var prissänkt. Jag bestämde mig för den gula, även fast den också fanns i rött och grönt. Jag köpte också strumpbyxor, rouge och en borste. Innan dess var jag på Lindex, som hade "2 för 1" på alla reaplagg: jag köpte en kjol och kofta, en rosa bh och foundation. Som är en nyans ljusare än min gamla. Men det blir ju vinter snart. Jag börjar bli blek. Så det ska väl inte vara något problem. Min gamla kanske t.o.m. var för mörk. Jag slank också in på Kicks och köpte dyr (inte JÄTTEdyr, dyrare än vad jag brukar köpa bara - men nu när jag tänker efter kanske burken var mindre än alla andra burkar, och därmed var dubbelt så dyr i literpris) men också tillfälligt prissänkt, ansiktskräm. Med FINSKA hjortron, vitamin C och solskyddsfaktor på 15. Det ska man ha. Jag har hört att det är bra.

Sen mötte jag mamma vid lasarettet och åkte till Väla för att köpa skor. Hon köpte ett par svarta stövlar till mig, "i julklapp". Jag har aldrig haft stövlar innan ju. Jag är inte säker på om jag gillar dem. Eller om de är snygga på mig. Sådant är svårt. Jag har två veckor på mig ifall jag skulle ångra mig iallafall. Och jag blir ju lite längre i dem. Det är ju bra.Min sjal! Och mitt rum. Som har blivit jättestökigt på bara några dagar.

Om man förväntar sig att allt ska bli tråkigt och trist kommer det också bli det. Bara så ni vet. Bara man är lite positiv kommer man oftare längre.

Och att också indirekt kalla mig tråkig. Det gör mig inte glad. Inte heller att folk skäller på mig när jag blir arg och ledsen för att ingen vill umgås med mig. Inte mitt fel att folk har taskig attityd och är så tråkiga själva. "Ni har det roligare utan mig!", "Nämen Malin, det är inte sant!". Uppenbarligen eftersom det inte går att ha kul med bara mig. Arg blir jag. Att det är så svårt för andra att förstå att/varför jag bli arg gör mig bara ännu argare.

Imorgon ska jag klippa mig och plugga, såklart, måste plugga, jättestressad. Det blir nog logic and meaning. Yay. Jag ska nog också åka till Helsingborg, gå till Lindex och Kicks (tror jag?), måste också köpa en laddare till datorn. Borde gå upp tidigt imorgon. Men jag är ju ledig. Voj voj.

Nyhamnsläge.

Ja. Jag försov mig alltså. Förstår det fortfarande inte. Jag försover mig mycket mycket sällan. Lyckat att göra det när man ska flyga. En timme senare och jag hade varit körd. Nästa gång ska jag ställa ALLA klockor och mobiler OCH be någon ringa mig. Det var inte att jag helt enkelt glömde att ställa alarmet. Nej, det gjorde jag, jag dubbelkollade. 05.05. Jag vaknade bara inte. Nu hoppas jag att jag inte har glömt något viktigt. Bl.a. tog jag beslutet att ta med kameran, men INTE batterierna. Nej men nej. Det stämmer ju inte! Jag tryckte ner batterierna i kamerafodralet märkte jag nu. Men trots att jag var nervös och mer eller mindre hade panik blev jag rätt mycket lugnare när jag väl befann mig på flygplatsen. Och jag flög själv! Utan att vara så nervös som jag hade kunnat vara. Bara lite. Jag kände mig vuxen. Och mycket duktig. Jag blev mest nervös när jag skulle hämta mitt bagage, det gör mig alltid nervös, även fast jag vet att chansen att de har slarvat bort min väska är jätteliten. Dessutom tyckte jag att alla svenskar omkring mig var jobbiga och bonniga och högljudda. Jag som brukade längta efter att komma hem och höra svenska! (men de VAR bonniga och högljudda)

Jag har varit hemma ett par timmar nu. Det känns fortfarande konstigt. Det kändes konstigt egentligen så fort jag kom på planet (åh, SAS, jag tycker om er jättemycket! Ni är mycket mycket finare - och dyrare - än Sterling). Och när jag befann mig fysiskt i Sverige. Men jag hade inte kunnat sitta en hel vecka i London. En vecka hemma kanske får mig att uppskatta London mer. Jag lär kanske kunna sätta fingret på vad som är konstigt. Och återkomma.

Klockan är ju nästan halv ett!!! Jag har glömt att ändra tid på datorn. Nu ska jag göra mig i ordning, lämna tillbaka Elins laddare, skicka ett sms till SB. Sen ska jag lägga mig i min säng. MIN säng. MYS.

Efter många om och men är jag hemma! (Kort sagt försov jag mig och vaknade klockan sju...aj...panik!) Det är lite konstigt. Känns lite. Jag vet inte. Skönt ja. Men samtidigt inte alls? I min hast i morse lyckades jag glömma laddaren till datorn. Klantigt klantigt. Får försöka undvika att använda datorn, låna någon laddare eller bara köpa en ny. Då slipper jag släpa hem laddaren sen ju. Och det kan vara bra att ha en i reserv. Tycker jag.

I dag ska jag bara ta de lugnt iallafall. Inte tänka på något. Jo. Kanske. Å andra sidan är det första dagen hemma i morgon. Men NÅGON kanske vill bjuda mig på frukost på ett litet fik i Viken? Hmhm.

...och himlen vet att jag är olycklig nu.

You may be delighted to know that Google actually has a translator! Swedish people should try it out and just laugh at the incredibly funny translations. Example: I am super giant nervous of me and see no way forward to fly alone in the morning. Hahaha.

Tankar om Heroes.

Heroes är inte tidernas bästa TV-serie även fast många kanske skulle hävda motsatsen. Originellt kanske, ja. (Eller? X-men minus trikåerna plus lite mer dramatik och våld?) Trots det tittar jag på det. Jag vet inte riktigt varför. Men det spelar ingen roll. Det är inte det inlägget handlar om. Även fast det är också en svår fråga. Varför tittar man på ett tv-program när man egentligen inte tycker om det? (eller så gör man det men vågar inte riktigt erkänna det för andra/sig själv)

Hur som helst ("anywaayyy" säger mamma på fuskbrittiska varje gång jag säger det. Och SB! Vad är det han säger?) Det jag tänker mest på när jag ser Heroes, eller tänker på Heroes, är inte knubbiga söta japaner, hejaklacksledare i korta klänningar eller hur jobbig Peter är. Skriker och morrar och ser arg ut. Och vad hände med emoluggen?! Nej, vad jag tänker på, det första som slår mig varje gång Sylar dyker upp:

"Nämen, så där ser ju mina ögonbryn också ut!"
Det är sant. För att, igen, nämna min mamma så pratar hon alltid om hur fina mina ögonbryn är och att hon önskade att hon också hade (mer) ögonbryn. Jag har så mycket ögonbryn att jag skulle kunna dela med mig. Finns det lösögonfransar så tycker man väl att det skulle kunna finnas lösögonbryn också. Jag kan börja sälja ögonbryn på Ebay. Jag tycker inte om dem. Men jag tröstar mig med "hellre mycket ögonbryn än inga alls!".

Och där har vi dagens visdomsord.

Att planera.

Nu ska jag diska, städa och plocka i ordning mina tillhörigheter, samt försöka plocka fram allt jag ska ha med mig hem i morgon. Jag är jättejättenervös av mig och ser inte alls fram emot att flyga ensam i morgon. Men såhär ser mitt schema ut.

06.00: ta buss nr 24 ifrån Queen's Crescent till Leicester Square Station (lär förhoppningsvis ta ca 30 min)
06.40 ca: ta tunnelbanan till Heathrow terminal 3
07.55: förhoppningsvis ha hittat till rätt ställe och är redo för incheckning
09.55: sitta på planet i mitt säte. Inte på tunnelbanan. Inte på terminalen. Inte på toaletten. Inte på något café. PÅ PLANET.
12.50: landa i Köpenhamn; gå och hämta bagage. Försök att komma på hur jag ska komma hem.

Men vad ska jag då göra hemma? Plugga, såklart. Speciellt fonetik, syntax, semantik och logik. Men också ta det lugnt. Ta långa promenader med Celma. Njuta av grönskan, havet (ÅH, HAV!!! Har inte sett hav på evigheter!), tystnaden, och att inte behöva vara omgiven av miljoner med människor och allt oväsen dygnet runt. Dricka te och härligt svenskt kranvatten. Titta på svensk TV. Fundera. Är det det här jag vill göra? Tycker jag verkligen att det här är intressant? Jag är lite velig. Jag har lite svårt för en del saker. (eeh, transkribering? Vara social och duktig och få massor av nya vänner? Förstå mig på alla konstiga grammatiska ideér, teorier och koncept?) Men de här dagarna hemma kommer - förhoppningsvis - ge mig mer inblick i både the X-bar theory, voiceless velar plosives och vad jag vill göra.

Ingvar Kamprads Egna Affär

brukar mamma säga att IKEA står för. Dessutom brukar hon alltid fråga personalen när vi är där om de vet vad IKEA står för.

Häromdagen firade IKEAs första varuhus (i Älmhult såklart) 50 år. Det hade jag missat helt. Som den svensk jag är skäms jag lite. På TV sändes iallafall en intervju med Ingvar. Småländska är mysigt.