AGH.

Självklart skulle jag glömma pajhelvetet i ugnen. Så nu är den svart. Jag försökte plocka bort det värsta, kanske den går att äta ändå. AARGH. Klantigt.

Innan dess tog vetemjölet slut så jag fick hälla i grahamsmjöl och sen blev inte degen det minsta smulig utan bara degig och kladdig. Jaja. I värsta fall slänger jag ut den, går bort till ICA och köper vetemjöl och gör en till med äpple istället. Vamos a ver.

Sean.

Jag är lite hemligt kär i Sean Lennon. Han är skäggig. Spelar häftig alternativ musik. Kan sjunga. Är halvjapan. Och är även LÄSKIGT lik fadern John Lennon. Men sötare.

När jag blir stor ska jag gifta mig med någon som ser ut som Sean (helst Sean, pappa - stort Beatlesfan - skulle bli jätteimpad). De taniga emokillarna och Mr Banks kan sitta hemma och gråta istället.

Julian är Seans halvbror, också musiker (sådana viktiga saker vet jag, tack vare pappa). Men varför tittar de på en film med Lindsay Lohan?

Sean har ett band med sin NYA flickvän (tror jag?) som heter The Ghost of a Saber Toothed Tiger. Bandet alltså. Inte flickvännen.

Jag är mycket imponerad!

Koreanerna, de kan minsann!

"This IS the news!"

Eftersom jag redan har skrivit om Spanien passar ju den här rätt bra. Dagens andra video som jag dedikerar till SB, för det här är hans favoritlåt. Efter Rhianna, såklart.

Yogur de España y otras cosas.

Ebba von Sydow bloggar från Spanien och skriver om sangria och kokosyoghurt! Och därför är jag nu JÄTTEsugen på kokosyoghurt, och t.o.m. sangria (jag brukar både prata och skriva om sangria). Så därför vill jag åka till Spanien. Men bara för att äta croissanter med choklad, dricka kaffe på den irländska puben, dricka sangria (ÅH, citronfanta!) och äta kokosyoghurt. Fast till skillnad från Ebba köpte vi inte dyra Danone utan den billigare Mercadona/Hacendado-yoghurten. På Mercadonas hemsida kan man förresten köpa mat!!! Compr@ Online. Undrar om de levererar till Sverige... "LIMON CON GAS 6% ZUMO, HACENDADO, BOTELLA 2 L" - JA TACK! Jag är lite smått paranoid, som vanligt när jag är helt ensam hemma. Men än så länge går det bra. Fast än så länge är det fortfarande rätt ljust. Och nu blir det snart väldigt mörkt. Det värsta är när man ligger i sängen, helt tyst och stilla och bara lyssnar efter om någon kommer in i huset, eller när man bara väntar på att någon ska stå precis utanför och trycka näsan mot fönstret. Huj. Jag roar mig med att dricka massvis med vatten i 0,5-literglas. Jag har druckit några liter nu. Det är spännande.

Imorgon ska jag dricka blodapelsinjuice, ta en promenad, kanske städa mitt rum, oroa mig för torsdag och se om SB vill bli bjuden på mat. Pasta (för pasta är lätt att laga och det är det enda vi har). Med kräftor. Eller chorizo. Eller både och! Och kanske rabarberpaj, om han vill ha det.

Nu är glaset tomt. Men jag borde inte dricka mer om jag inte vill vara uppe hela natten. Hmpf. På tal om att dricka och sangria så ska jag nu betala min medlemsavgift till UNF.

Tisdag.

Ikväll är jag helt ensam hemma, föräldrarna försvinner iväg till Piggaboda för att fira Valborg (Mamma har bl.a. lovat att koka kaffe till hela byn) och tar hunden med sig. Jag är inte så glad i att vara ensam hemma. Det är lite pinsamt, jag är trots allt nästan 20.

För övrigt har jag skickat iväg mina papper till UCL och tackat ja på UCAS. Spännande.

This charming man.

Idag har jag inte riktigt lika ont i halsen, vilket antagligen mest beror på att jag har neutraliserat bort smärtan i halsen genom att ha så ont i magen att jag vill spy. Om 1½ timme tar jag bussen till Helsingborg och ska försöka fixa passfoton att skicka till de dumma britterna. Kanske, kanske får jag iväg mina papper idag: därför ska jag bl.a. ha med mig en sax och häftapparat i handväskan. Är det ens lagligt? Man kan göra rätt mycket med både en sax och en häftapparat.

Nu ska jag gå och fixa saker, det lär bli stressigt ändå. Adjö.

..och den här! Den är till dig, Pontus!

Jag har bakat äppelpaj! En smulig äppelpaj. Den ser fin ut. Jag pillade lite på den och smakade, och det verkar bli gott också. Mums mums. Jag har aldrig gjort smulpaj innan, det är ju barnsligt enkelt. Nästan fuskigt enkelt. Egentligen hade jag planerat att göra rabarberpaj men jag vet inte riktigt om de behöver växa till sig lite mer. Iallafall: skala, kärna ur och skiva två äpplen, häll på socker och kanel, kasta i en smord form, blanda 3 dl vetemjöl, 3 msk socker och 100 g smör till en smulig massa ("men inte för länge") och kasta i formen, in i ugnen 30 min i 175 C.

Posten har tydligen avskaffat de där frimärkerna, eller vad det nu är. Tack så mycket. Tack tack. Vad ska jag nu göra då. Dumma UCL, om de förväntar sig massvis med pengar av mig kan de väl fanimej lägga ut något ynka pund på porto. Nu/ikväll ska jag försöka städa lite på mitt rum, försöka fixa lite med boende och papper och saker och få föräldrarna att gå ut med stackars Celma eftersom jag mådde dåligt och bara gick en pytteliten runda med henne tidigare idag. Och jag borde ta in kläderna som mamma tvingade mig att hänga upp.

Idag är jag snäll och slänger också in Westlifes nyaste video. Men hallå! Som innehåller massvis med bilder på Westlife! HAHA. Oj. Sådant här tycker jag om.

Måndag igen.

Vädret är jättejättefint, och här sitter jag inne vid datorn istället med mitt smutsiga hår. Jag borde kanske inte vara ute egentligen även fast det är varmt för jag har ont i halsen. Halsont tycker inte om sol. Det är även mindre roligt att börja jobba när man är sjuk. Jag måste iallafall duscha och ge mig av bort till Skeppet och fråga om de har internationella frimärken, eller något liknande. Jag vet inte ens själv vad det är jag ska ha. Britter är dumma. Och Posten likaså. Det hade varit bra att slå två flugor i en smäll och ta med Celma, men jag vågar inte lämna henne utanför. Celma är nämligen äckligt populär och därför är det antagligen någon som snor henne och tar med henne hem. Hon skulle vara nöjd så länge hon fick godis, och den hunden får alltid godis av andra för "ååh, hon är ju så söt!". Snart är hon även rätt tjock.

Nej, jag tar en paus från bloggandet. Just nu har jag varken motivation eller inspiration nog att skriva något, och det händer precis inte jättespännande saker i mitt liv just nu förutom ångest för hösten. Även om jag kommer på något att skriva får det vänta, åtminstone en vecka. Vi får se om jag lyckas hålla mig borta, om jag försöker lär jag antagligen komma på massvis med saker. Jag ska bli bättre på Mario Kart istället, fixa lite saker med universiteten, läsa, gå promenader med hunden, baka pajer. Sådana småsaker.

Nos vemos.

Donnerstag

Om precis en vecka, klockan 10.30, börjar jag arbeta. Usch usch. Jag borde fixa med universiteten innan dess så att det blir gjort någon gång.

Nu ska jag ut med Celma, i den vinröda t-tröjan som SB påstod att han hade tagit med sig men som av någon okänd anledning istället låg på mitt golv. HA!

Det har varit lite tyst de senaste dagarna, jag har inte precis massor av intressanta saker att skriva om. Jag har spenderat helgen med att spela Mario Kart Wii så att jag åtminstone kan bli lika bra som Elin och planterat solrosor. Hoppas jag iallafall, om det inte blir några blommor blir jag ledsen. Idag har jag varit i Höganäs. På hemvägen stannade jag på City (som Höganäsborna kallar det) och köpte 2 liter Bonaqua (TIPS: 4 flaskor för 14 kr inkl plant, och sedan kan man vara miljövänlig och hälla kranvatten i flaskorna och använda dem flera gånger till), lite över ett kilo bär och tuggummi. Allt fick plats i min väska, plus jackan. Ibland är det bra att ha en stor väska. Fast den höll på att glida av pakethållaren halvvägs genom Strandbaden, det är mindre bra. Imorgon, Helsingborg y el español! Jag får skjuts med mamma och sparar 40 spänn! Tjulahopp!

Pants man!

Jag är jätteuttråkad.

Mina fingrar luktar gammal ketchup trots att jag har tvättat dem 3 gånger. Det är irriterande. Nu ska jag dricka örtte och läsa Murakami.

Trappor.

Jag lider inte bara av araknofobi utan även bathmophobia, "fear of stairs or steep slopes". Spännande! Jag tycker inte om trappor. Speciellt inte branta sådana. Fast fobi är kanske att ta i, jag undviker inte trappor. Bara om de är väldigt branta. Och jag kan undvika dem. Jag tycker inte om hissar heller. Rulltrappor är ok, förutom den läskiga ryska varianten som är JÄTTEJÄTTEJÄTTEbrant och jättelång. Jag var fullkomligt livrädd, varenda sekund, i de hemska rulltrapporna. Vill man beundra Moskvas tunnelbana finns det faktiskt bilder. Jag tycker inte heller om rulltrappor som står still, det är som att gå i en vanlig trappa fast man måste ta jättekliv. Aldrig i livet att jag skulle gå i den här trappan. Spiraltrappor är något av det läskigaste som finns.

Aj.

Jag har ont i hela kroppen. Jag gav mig av hemifrån i min tunna sommarjacka. Det var varmt, solen sken. Mulet och regn påstod HD, men hallå, SMHI har ju typ alltid fel eller ljuger med flit för att vi ska bli glada, och det var inte ett enda litet futtigt moln på himlen. I Helsingborg var det grått, kallt och regnigt (den som påstår att det inte är sant att det alltid blåser i Helsingborg LJUGER!). Tack så mycket. Och jag frös, såklart, och nu har jag ont överallt. Eller så har jag bara suttit konstigt hela dagen.

Jag slängde ihop muffins innan jag åkte till spanskan istället för att skriva min uppsats som jag nu måste skriva färdigt imorgon. De blev konstiga, lite sega. Jag hade typ 20 g smör, så jag tänkte att jag skulle hälla i olja istället, även fast muffins bakade på olja oftast är jätteäckliga. Men sen glömde jag ju förstås det så jag fick improvisera och hälla i olja direkt i formarna. Det var inte heller en bra idé.

Jag har inte ens något intressant att skriva om. Voj voj.

Jag brukar tycka om att gnälla

men nu när jag för en gångs skull måste göra det kommer jag inte på någonting jag blir irriterad över. Jag ska skriva ett insändarbrev på spanska som veckans uppsats, men det står still.

Jag ger upp, jag får försöka skriva något imorgon istället - nu ska jag gå och lägga mig, måla naglarna och läsa Murakami. Imorgon ska jag upp tidigt och äta lunch med SB i Helsingburgo.

Lördag.

Följande händelse utspelade sig i lördags:

min tvååriga hyperaktiva kusin Karl säger uppmanande "KOM!", tar mig i handen och drar med mig ut i hallen där det är en barngrind ner till källaren, och han börjar försöka få upp grinden.
"Men, där kommer du ju inte igenom", säger jag, "om du inte kan hoppa över. Kan du hoppa så högt?"
"Nej!". Han slutar fumla med grinden och stannar upp och tänker. Sen springer han ut till köket, hämtar en leksakskanin som sitter på soffan, springer (för han springer, hela tiden) ut i hallen och kastar kaninen över grinden samtidigt som han skriker "HOPP!".

Nu ska jag äta frukost.

Oh, I think I'm in love

På väg hem från Viskafors besökte vi Celmas uppfödare, och jag blev så kär! Jag ville inte åka därifrån. För när han öppnar dörren springer 6 underbara små hundar ut, varav 5 är griffoner. Oj oj, så underbart. Alla (nästan) ville bli klappade och var jättekeliga och söta. Jag vill också ha flera griffoner!

Cher, så söt!
Celma blev mycket arg när hon möttes av så många hundar som alla ville hälsa på henne, men lugnade ner sig efter ett tag. Däremot kissade hon på golvet, ett antal gånger. Så väluppfostrad är hon.

Gravity rides everything

Idag är det jättefint väder, men jag kollade prognosen för helgen och det såg inte så bra ut - kallt och snöblandat regn. Väderguden tycker tydligen inte om Borås.

Jag ska duscha och gå ut en lång runda med hunden, och sen när jag kommer hem ska jag packa för det blev inte så mycket av det igår, som vanligt. På söndag återvänder jag till kära gamla Skåne.

Sandie.

Det latinamerikanska bandet Fun People har gjort en cover på the Smiths Reel around the fountain på spanska (från skivan 15 minutos con the Smiths), som jag är rätt förtjust i. Den går att ladda ner här, om man tittar lite längre ner på sidan, tillsammans med Sandie Shaws versioner av Hand in glove, I don't owe you anything och Jeane som jag har letar efter rätt länge nu.

Kanske inte jättelagligt, men det verkar fungera bra även fast jag fick installera WinRAR för att kunna öppna filen, men jag - samt de som gillar Sandie, antar jag - blir väldigt väldigt väldigt glad av det här.

Läskiga hundar och människor.

Dagens läskigaste händelse: jag är på väg in till City Gross och utanför är en hund fastbunden, en rätt stor sådan av okänd ras som tittar på mig. "Hej du!" säger jag till den, för jag tycker om hundar och brukar prata med dem. Vilket förstås verkar lite konstigt. Men den såg lite ensam och ledsen ut. Hunden börjar iallafall skälla (och det här var inga glada skall) och hoppar mot mig, jag blir jätterädd och hoppar förskräckt bakåt. Sen kände jag mig bara dum och hoppades mest att ingen hade sett mig skutta. Bah. Dum hund.

I Strandbaden bor det två chow-chows; där har vi en redig hundras som minsann aldrig skulle göra några utfall mot främlingar. Och de ser ut som fluffiga små björnar. Gårdagens läskigaste händelse: jag missbedömde tiden och anlände 20 minuter för tidigt till Komvux, så jag bestämde mig för att besöka kafeterian och köpa något innehållandes koffein (eller kaffein, som min bror säger). Killen i kassan hälsar glatt: "Nämen hej, det var länge sedan! Har du varit på semester eller?". Jag fattar absolut ingenting eftersom jag kan inte komma ihåg att jag har sett denna människa innan och svarar "Uuuh, nej, det har jag inte". Han forstätter: "Du läser spanska, eller vad var det?", så då förstår jag att han inte har tagit fel på någon. Jag svarar ja, såklart, han frågar om jag är duktig, "Klart du är!", frågar varför jag läser spanska om jag redan kan det (haha) och skojar och pratar på. Jag lyckas klämma in att fråga vad kaffet kostar, "7 för en liten, 10 för en stor men 8 för dig!". Halvsmålänning som jag är blir jag glad och passar såklart på att ta en stor.

Han forsätter med att undra om jag bor i stan (dvs Helsingborg) och jag svarar att jag bor i Nyhamnsläge, och det visar sig att han är f.d. ägare till grillen i Nyhamnsläge. Han frågar hur länge jag har bott där, osv. Spännande. Sen gick jag iväg till min lektion.

Jag tyckte det var lite läskigt. Jag är jättesvensk och äckligt blyg. Jag hade hellre låtsats som ingenting (göra sig svensken - hacerse el sueco - som spanjorerna säger). Men jag blev glad, såklart. Mamma är bombsäker på att han flörtade med mig. Ääh, jag tror att han bara var trevlig.

Notera hur jag börjar med imperfekt för att sedan gå över till presens. Jag tycker sådant är lite jobbigt att läsa, men jag orkar inte ändra det. Och en svensklärare hade börjat gråta över att jag börjar många av mina meningar med konjunktioner (det är och/men, SB).

Jobb!

Jag börjar jobba den 1 maj, klockan 10.30. Mats ringde när jag pratade med Pontus, så jag fick ringa upp. Först blev jag förstås glad, men sen började jag direkt bli nervös för det är bara jag och en annan tjej. Jag kan fortfarande inte med allt - jag lär hamna i köket, och jag kan inte öppna det. Inte heller har jag gjort en ordentlig latte eller cappucino. Det lär bli stressigt första dagarna, men sen lär jag mig förhoppningsvis resten och hinner komma in i det.

Hoppas jag iallafall.

Vårdfacket.

"Ju längre till vänster på den politiska skalan en individ befinner sig desto olyckligare är hon, hävdar forskare vid Aarhus School of Business. Det beror, enligt dem, på att dessa personer oftare uppfattar samhället som orättvist. Det gör dem bekymrade och därmed olyckliga även om de själva har det bra." Så står det i månadens Vårdfacket (Vårdförbundets tidning). Det är klart, om man heter Af Fjolla eller Fjollengrip i efternamn och har en månadslön på 100 000 så skiter man i huruvida samhället är orättvist eller inte.

Anledningen till att jag läste det är att Vårdfacket brukar ligga på vår toalett - båda mina föräldrar jobbar inom vården så därför får vi alltid två tidningar - och jag brukar bläddra igenom den i brist på något roligare att läsa. Ansvarsfallen brukar vara interessanta - den här gången ingår en sju månader gammal flicka med en morfinöverdos, en 2½ pojke med missad diabetes (sköterskan glömde rapportera socker i urinen, vilket är ett solklart tecken på diabetes, hallå!), en 87-årig kvinna som skickades hem med pågående hjärtinfarkt och stulna läkemedel. Spännande! Vårdfacket - hos ditt närmaste sjukhus! (Eller min toalett)

Nämen, hallå!

"Symtom som drabbar bloggare är sömnsvårigheter, viktproblem, stress och utmattning." Ebba menar bloggare som mer eller mindre har det som jobb. Men ändå. Hahaha.

Idag ska jag gå ut med hunden, som vanligt, och packa. Och jag känner för att plugga spanska, av någon konstig anledning. Jag hade också tänkt åka in till Höganäs, men jag har glömt vad jag tänkte göra där. Så kan det gå. Imorgon åker jag till Viskafors (Borås, mer eller mindre). Nu ska jag äta frukost.

Att sova.

Ugh, jag har fått jättestora problem med att sova. Eller att somna, snarare. Jag ligger och vrider och vänder på mig, vänder på kudden, byter kudde, byter tillbaka, lägger mig på mage, vänder på mig åt sidan. Och det här är oavsett hur trött jag är och att jag läser till att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Det ringde någon människa och väckte mig för 20 minuter sedan, och efter det kan jag givetvis inte somna om även fast de antal timmar jag har sovit är väldigt få. Jag har sovit konstigt de senaste två veckorna, kanske ännu längre.

Nu börjar jag bli lite smått hungrig också. Men jag har gjort i ordning grönt te i köket, som jag nu ska hämta.

Tisdag.

Jag gick in och fastnade på MySpace, som jag inte har besökt på ett tag. Tydligen har de iallafall skaffat sig en "profile editor". Det är bra, mycket bra, speciellt med tanke på att jag verkligen inte kan något om html. Men det tyckte inte datorn, för det hela slutade med att Internet Explorer slutade fungera. Tack så mycket Explorer, jag tycker väldigt mycket om dig också.

Imorgon ska jag in till Helsingborg, som vanligt. Jag har en hel lista med saker jag behöver köpa, bl.a. smala diadem som jag tänkte ha när jag arbetar för att inte få luggen i ansiktet (kaffesugna pensionärer tycker inte om sådant). Om jag har tur hittar jag rosa diadem som jag kan matcha med klänningen. Jag måste börja le mer när jag arbetar. Ibland blir jag rätt sur, och då ser jag antagligen också rätt sur ut.

7 april.

Jag bloggar från datorn på undervåningen, som äntligen har kommit tillbaka med ny hårddisk (IGEN) och nytt moderkort. För jag sabbade både hårddisken och moderkortet genom att inte göra någonting. Så kan det gå. Men jag har åter igen tillgång till alla mina bilder - sulahopp! - och kan spendera dagarna med att titta igenom bilder på Conor, om jag hade haft lust till det.
Jag har 40 bloggar bland mina favoriter, det är rätt mycket att läsa igenom varje dag. Usch. Jag måste rensa bort några. Just nu sorterar jag in dem i mappar för att få lite bättre ordning på dem iallafall - än så länge har jag hunnit med "Bilder", "Mode" och "Kompisar, typ" (nej, Annika Marklund ingår inte där).

Jag trodde att jag skulle få åka in till Helsingborg imorgon, men det var Pånnti som lurade mig. Jaha ja, tack så mycket. Fast nu kan jag plugga spanska istället, och oroa mig för mina universitetsstudier. Jag antar att jag ska läsa i London, jag har inte ens sökt något i Sverige. Så jag borde egentligen bara tacka ja. Men. Usch. Vill inte.

There is no spoon. Or Mandarin. Så det så.

Jag blev överlycklig när jag lyssnade på förra veckans avsnitt av Språket och hörde dem säga rikskinesiska. Jag skrattade till, av ren lycka. Hoppade inombords (det är svårt att hoppa om man sitter i baksätet av en bil). Död åt mandarinen!

Förrförra veckans program handlade om tvåspråkighet - intervjun med Charlie Åström (som berättade om sin uppväxt med två döva föräldrar) var mycket intressant och rolig.

För övrigt pratade jag om gnosticism med SB igår, och hävdade att det var denna idé som Matrix är baserad på för det hade jag läst. Sen blev jag osäker och sökte på Wikipedia, och fick för mig att jag hade fel. Men jag hittade det senare i I döda språks sällskap, och skrev ner det. "Dessa gnostiska religionsformer hävdade att frälsningen bestod i andens befrielse ut materien, och att vägen till denna befrielse var gnosis, insikt eller kunskap. En del av dem hävdade att den materiella världen är ett fängelse, skapat av en falsk gudomlighet kallad Demiurgen för att förslava människorna. Denna värld behärskas enligt dem av Demiurgen och hans underhuggare, ett antal halvgudomliga väsen kallade arkonterna, som gav allt för att för att hålla människorna okunniga om deras egentliga belägenhet. Människor bär inom sig en gnista från den sanna, gudomliga världen, och genom gnosis kan denna väckas och fås att återvända till den sanne, dolde Guden, som ligger utanför vår fysiska verklighet." All skrivet av Ola Wikander. Allt kopierat av mig två gånger, bara för SB.

Jag har inte riktigt sett Matrix. Typ halva första, 1/3 av andra (som är supersnuskig, USCH), och kanske hela trean? Det är mer än vad SB har sett av Gudfadernfilmerna, iallafall. Och man behöver inte se varenda minut av alla tre för att klura ut vad det handlar om.

Mohhaha.

Idag spelade mamma och jag Age of Empires III. Det gick såhär:
Mamma blev arg, jag var äckligt skadeglad. Och jag är lite (MYCKET) stolt över att jag förstår vad de spanska små gubbarna säger. "¡Lo haré!" Fast jag var ryssarna, så klart.

"Eso es lo que yo voy a hacer con mi vida"

När jag och Mr Banks gifter oss, då ska vi spendera hela dagarna med att prata spanska med varandra.

Godnatt!

I'm dead now. Are you happy?

Jag har alltid fnyst åt människor som vill studera utdöda språk - speciellt latin och klassisk grekiska. Uj, så onödigt, dumt och snobbigt! Men just nu läser jag I döda språks sällskap - en bok om väldigt gamla språk - och måste väl erkänna att jag har haft lite fel. Jag är väldigt intresserad av olika språks ursprung och släktskap (och även taxonomi, fast det säger nog mest om mig själv) - majoriten av våra språks föregångare är döda, och har varit döda i flera tusen år (och många av dem dör fortfarande lite mer för varje dag), men ett litet antal språk har bevarats och lär oss väldigt mycket om inte bara gårdagens och dagens språk utan även dåtidens historia, filosofi, religioner, och andra spännande saker. Gilgamesheposet (eller Simons polare Gudea!) hade ju inte varit någonting utan de som lyckades översätta akkadiskan, assyriskan och sumeriskan (sumererna kallade sig själva för "de svarthövdade", hahaha). Förlåt då, Ola.

Just nu är jag inne på hebreiskan (den äldre versionen). Som de flesta andra semitiska språk innehåller hebreiskan massvis med skumma konsonanter som indoeuropéer oftast inte ens uppfattar. Som t.ex. 'ayin, "ett nästan gurglande strupljud som låter lite som någon som håller på att kräkas". Det är det roligaste jag har läst på mycket länge.

La infancia.

Den här låten påminner mig om någon låt jag tyckte om när jag var liten. Men jag kommer inte på vilken. Det är lite som en lukt eller känsla från barndomen som man inte kan placera. Det känns mycket vemodigt, och irriterande att jag inte kan komma på det. Fast samtidigt gör det mig glad.

Jag är i desperat behov av hjälp.

Jag samlar på saker. Jag kan inte göra mig av med dem. Därav alla högar i mitt rum. De andra i min familj är precis likadana, så jag skyller på dem. Jag började att städa för någon timme sedan, för mitt rum ser ut som något ifrån Rent hus. Jag har inte gamla tallrikar med matrester, eller fimpar i hela rummet. Men högar. Av kläder. Bl.a. I hela rummet. Överallt. Och så har det sett ut det senaste året. Fast det var relativt städat när jag åkte till Spanien. Så ett halvår, iallafall.

Jag försöker sortera ut saker att skänka till Röda Korset (för jag kan inte slänga), men det är mycket svårt. Jag har lyckats sortera ut kanske 7 böcker. Annars är det nästan det svåraste - jag kanske vill läsa dem igen, och de där böckerna läste mamma och pappa när de var barn, de kan jag ju inte göra mig av med, och de där böckerna kan jag skänka till mina barn, och den där boken, det var ju min favorit när jag var liten! Jag var tidigare medlem i B. Wahlströms ungdomsboksklubb, och har därför ett par hundra böcker.

Jag behöver nog prata med en psykolog.

Suedehead.

Det här är förresten min nyaste favoritlåt, även fast den numera är rätt gammal. Och videon! Hur kan man inte älska en musikvideo som innehåller Moz i ett badkar?! Jag vill gifta mig med honom (Moz på det gamla goda 80-talet, alltså).

You had to sneak into my room

Just to read my diary

It was just to see

All the things you knew I'd written about you

Mmm. Knäckebröd.

Det har slarvats lite med både kost och motion de senaste dagarna. Imorgon ska jag därför sätta mig på cykeln, och cykla (och jag tänkte passa på att se dagens inspelning av Gilmore Girls samtidigt). För att jag är för lat för att gå ut och springa. Och för att jag har inbillat mig att det är bättre att cykla. För när jag springer får jag ont i benen, och hinner inte ens bli andfådd för att det mest gör ont. Men jag stannar på samma vikt, oavsett om jag cyklar eller inte och TROTS att jag har ätit knäckebröd (av den nyttiga, mycket tråkiga sorten) till frukost rätt länge nu. Det gör mig rätt omotiverad. Och sur. Hmpf.
Iallafall, idag lånade jag Howl's moving castle på biblioteket. Tydligen måste man aktivera sitt kort om man inte har lånat något på länge. Jaha ja. Frågan är sen hur jag ska hinna läsa ut den, jag har tre böcker som måste läsas ut först (och förresten måste lämnas tillbaka den här veckan, aj aj - jag funderar på att strunta i Fairyland, den var inte dålig men jag har svårt att komma in i den), också lånade jag två nya böcker igår - varav en av dem var en Heroes-seriebok! Jag tyckte att det var mycket roligt, det är förresten också samma serier som går att läsa gratis på Heroes officiella hemsida. Men jag har svårt för att läsa serier och böcker på datorn, så jag haffade den direkt.

Imorgon är mamma ledig, så vi ska nog hitta på något. Kanske åka till Väla, jag behöver köpa nya bekväma skor inför den kommande FL-säsongen. Väla är DÖDEN. Det tråkigaste sedan. Jag vet inte vad. Ishockey! Det är tråkigt.

Nu ska jag äta fruktsallad

- sen ska jag packa väskan, leta upp min plånbok och ge mig in till Höganäs i det vackra vårvädret.

Tisdag.

Jag läste i HD att Stig Carlsson har dött. Och blev lite ledsen. Jag har alltid tyckt att hans konst var så rolig och intressant, och var lite stolt över att vi minsann hade en kändis i Nyhamnsläge (han har bl.a. dekorerat entréhallen till Ljungbys lasarett, vilket jag tycker är ett lite roligt sammanträffande). När jag var liten tyckte jag att hans hus såg jättespännande ut, stort, grått och läskigt, och vi brukade kika in på alla konstverk som stod där inne.