Och här sitter jag och gör absolut ingenting. Borde plugga. Ska plugga. Skulle behöva köpa små lappar så jag kan plugga in det fonetiska alfabetet. Tjoho. Men jag behöver mer eller mindre bara lära mig 44 bokstäver. Delat på två. För många är likadana. Ljudet [p] uttalas p. [j] som j. [g] som g. På svenska alltså.

Sov två timmar i natt, släpade mig upp halv sex. Min flatmate (för det är bättre att skriva ihop ord, både på svenska och engelska) satt i köket och drack vin med två kompisar. Eh. Jag åt frukost och var trött. Tog bara 40 min till Victoria Station med bussen, men det är inte så mycket trafik klockan sju en lördagsmorgon. Big Ben och London Eye var ovanligt fina i morgondiset (...eller föroreningsdiset...?). Hann äta frukost en gång till, jag på McDonald's, SB på SubWay. Äcklig bagel med kletig, söt sylt för 99 p, pannkakor med sirap och lite extra socker (för det var godare), och McDonald's-cappucino med socker.

Minimal sömn + socker + koffein = dålig idé.

Mådde illa och blev lite darrig i benen. Nervös och konstig. Dessutom började jag storlipa när SB skulle hoppa på bussen. För att han bara lämnar mig hela tiden. Vilket förvärrades av allt socker och koffein. Jag satt kvar några minuter och hulkade på busshållsplatsen, mannen som stod någon meter ifrån mig måste tyckt att det var sjukt jobbigt. Sen vandrade jag de fem minuterna till min busshållsplats, och såg säkert trevlig ut med sömniga nygråtna socker- och koffeinhöga ögon.

Väl hemma igen gick jag och la mig, läste torsdagens thelondonpaper och sov i några timmar.