Jag flyger tillbaka till London idag, om sex timmar. Ska bege mig av om en timme, så jag måste göra mig i ordning och packa ner det sista. Jag skulle ljuga om jag påstod att min familj inte gör mig vansinnig, men jag är ändå inte sugen på att åka tillbaka till det där ensamma rummet. Fast jag har egentligen inte tid att känna mig ensam och eländig, nu är de sista fem veckorna kvar och jag har rätt mycket att göra, dessutom kommer föräldrarna några dagar i mars. Men det lär jag ju göra ändå. Den där uppgiften som ska in imorgon är inte heller färdig. Och SB får jag inte se på sju veckor. Eller något sådant. Hmph. Tycker liiite synd om mig själv. Så mogen är jag.