Jag har känt mig nedstämd och tom hela dagen, sen jag vaknade i morse. Jag har inte ens klarar av att njuta av det vackra vädret, för en gång skull önskar jag att det var mulet, det hade passat mitt humor bättre. Och mamma bara pratar och pratar om begravningen med pappa. Nästan hela kyrkan var full, så det var en hel del folk som kom. Klockan 10 när mamma skulle hämta mig ångrade jag mig helt plötsligt och ville stanna hemma, och mer eller mindre låtsas som ingenting. Fast jag är ändå glad att jag var där, och visade att jag tyckte om henne. Även fast jag börjar gråta bara av att skriva om det.
Oj oj. Jag hoppas iallafall att vi åker till Piggaboda imorgon, och att vädret är fint då. SB är elak, Piggaboda må ligga mitt ute i skogen men det är tyst och fint. Det är många som skulle önska att de bodde på ett så fint ställe. Så det så. Och ibland har man en häst som närmaste granne (samma häst som bet min pappa i axeln, hahha).

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar