Ibland råkar jag höra låtar som jag har glömt bort fanns, låtar som jag lyssnade på mycket när jag var liten för att mina föräldrar lyssnade på dem, också känner jag mig liten igen. Det är en rätt otäck känsla, för man känner sig precis lika liten som man var när man brukade lyssna på dem. Precis så kände jag när iTunes shufflade fram Simple Minds – Alive And Kicking för några veckor sedan. (Se videon här, de har avaktiverat inbäddning) Jag känner en liknande känsla när jag lyssnar på Kents Vapen & Ammunition-skiva, speciellt Elite. Jag känner mig inte riktigt lika liten, men jag tänker alltid på stunderna då jag vanligtvis lyssnade (eller tvingades lyssna) på Kent, i bilen med mamma. Är det inte obehagligt hur bra vi är på att associera, till känslor, platser eller ögonblick, bara genom att lyssna på några sekunder av rätt låt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar