Jag känner mig så handikappad utan tillgång till internet. Det är en helt annan sak när man är i Småland, då är det ju självvalt. Dessutom behöver jag det mer nu, för att skicka in uppgifter, läsa viktiga mejl, ha någon kontakt med omvärlden. Både inatt och igårnatt har jag drömt om att vi fick tillbaka internet igen. Bara det säger en hel del. Nu är jag på Starbucks igen. Jag borde plugga, men jag vill hellre titta på Stjärnorna på slottet eller På spåret. Ikväll ska jag göra färdigt finskaläxan och fonologin. Fonlogin ska in vid midnatt imorgon, det vore bra om jag bara behöver kontrolläsa det några gånger imorgon. Den är lättare än jag hade förväntat mig. Det kan betyda att jag har missat något. Förhoppningsvis inte.
Uppdatering 18.22: bara för jag sa det kommer jag förstås ingenvart med den sista uppgiften nu. Jag förstår ingenting. Nu är jag hungrig också. Och mitt batteri dör snart. Jobbigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar