Jag sitter hemma och tycker synd om mig själv och lyssnar på den här: . Alla andra (de flesta andra) är och roar sig i Öresund. Jag jobbar och kan inte åka, jag ville så himla gärna åka. SB lovade att ringa och har inte ringt för att han är dum och har glömt bort mig och roar sig med äckliga människor jag inte tycker om. Jag fick cykla hem i ösregn också, med min pikétröja och i shorts. Jag frös och var eländig. Det var kallt. Jag var kall. Och eländig. Första dagen på jobbet också. Det var lite konstigt. Alla andra är inne i det och jääättebra kompisar, också kommer jag in mitt i allt och känner mig bortkommen. Å andra sidan brukar jag känna mig bortkommen. Och jag har pratat skånska hela dagen, t.o.m. med gästerna från Stockholm (vilka är rätt många just nu). Jag jobbar imorgon med. Och måndag. Och tisdag. Sen är jag ledig. Också jobbar jag igen.
Å andra sidan sa Jenny "Hej snäckan!" när hon såg mig idag, jag har aldrig blivit kallad snäckan innan. (Bara sötnos. Och tjockis.) Det blev jag glad av. Jag tycker om Jenny.
Familjen (vet inte om det innebär HELA familjen) åker kanske till Småland imorgon, jag vill att någon ska komma och laga mat åt mig. Eller så får jag äta müsli. Det är tråkigt att laga mat. Uuusch. Det blir müsli, SB tycker ju inte om mig längre.
Jag är törstig och ska dricka något (och typ sugen på latte, det är dåligt), sedan ska jag lägga mig och läsa gamla Kalle Anka-tidningar, mitt nya favorittidsfördriv.
Tycker fortfarande synd om mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar