Följande händelse utspelade sig i lördags:
min tvååriga hyperaktiva kusin Karl säger uppmanande "KOM!", tar mig i handen och drar med mig ut i hallen där det är en barngrind ner till källaren, och han börjar försöka få upp grinden.
"Men, där kommer du ju inte igenom", säger jag, "om du inte kan hoppa över. Kan du hoppa så högt?"
"Nej!". Han slutar fumla med grinden och stannar upp och tänker. Sen springer han ut till köket, hämtar en leksakskanin som sitter på soffan, springer (för han springer, hela tiden) ut i hallen och kastar kaninen över grinden samtidigt som han skriker "HOPP!".
Nu ska jag äta frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar