Det gör nästan ont i hjärtat (mer psykiskt än fysiskt) när jag tittar på djur. Rådjur. Ugglor. Harar. Hundar och hunddjur. Hermeliner, vesslor. Hästar. Kalvar. Isbjörnar. Rävar. Jag blir väldigt illa berörd när jag ser djur som far illa p.g.a. människor (att jag själv äter djur, om än VÄLDIGT sällan när jag är i London och alltid med undantag av lamm-, kalv- och hästkött, gör ju inte saken mycket bättre) gör det hela inte bättre). När jag var liten ville jag så gärna ha en vädur (kaninen, inte fåret), och det vill jag fortfarande.
Men grisar tycker jag inte om, jag är nästan rädd för dem. De är räliga, som vi säger hemma (inte jag, jag tycker att "räligt" är ett räligt ord). Ryggradslösa djur är inte heller särskilt populärt. Och när jag var liten var jag jätterädd för älgar, nästan så jag började gråta varje gång vi kom till älgarna i Skånes djurpark. Varelser med långa ben skrämmer mig, helt enkelt.
3 kommentarer:
Är du ett fan av MTV sucen The Hills? Kika då in i min blogg där du alltid får de senaste gossip och bilder på gänget!
Åh. Ja. Jag får tårar i ögonen bara jag ser en säl på TV. Älskar också alla djur, typ, fast sälar allra allra mest, förutom arga hundar och spindlar med liten kropp och långa ben (lite som din älggrej kanske) - de ser ju helt onaturliga ut.
Ursäkta den usla meningsbyggnaden i min kommentar - jag vet inte vad jag tänkte med.
Skicka en kommentar