Jag har alltid fnyst åt människor som vill studera utdöda språk - speciellt latin och klassisk grekiska. Uj, så onödigt, dumt och snobbigt! Men just nu läser jag I döda språks sällskap - en bok om väldigt gamla språk - och måste väl erkänna att jag har haft lite fel. Jag är väldigt intresserad av olika språks ursprung och släktskap (och även taxonomi, fast det säger nog mest om mig själv) - majoriten av våra språks föregångare är döda, och har varit döda i flera tusen år (och många av dem dör fortfarande lite mer för varje dag), men ett litet antal språk har bevarats och lär oss väldigt mycket om inte bara gårdagens och dagens språk utan även dåtidens historia, filosofi, religioner, och andra spännande saker. Gilgamesheposet (eller Simons polare Gudea!) hade ju inte varit någonting utan de som lyckades översätta akkadiskan, assyriskan och sumeriskan (sumererna kallade sig själva för "de svarthövdade", hahaha). Förlåt då, Ola.
Just nu är jag inne på hebreiskan (den äldre versionen). Som de flesta andra semitiska språk innehåller hebreiskan massvis med skumma konsonanter som indoeuropéer oftast inte ens uppfattar. Som t.ex. 'ayin, "ett nästan gurglande strupljud som låter lite som någon som håller på att kräkas". Det är det roligaste jag har läst på mycket länge.
3 kommentarer:
Vad jag förstår det behåller den moderna hebreiskan många av dessa ljud? Precis därför vill jag ägna ett extra år åt min BA för att bli flytande i detta fantastiska språk. Eller så vill jag det inte. GAH! Mindre än en månad kvar nu.
idag är jag anonym
Ni är galet konstiga båda två. konstiga strupljud? varför inte bara studera ett levande språk som holländskan då?
Skicka en kommentar