Nyhamnsläge.

Ja. Jag försov mig alltså. Förstår det fortfarande inte. Jag försover mig mycket mycket sällan. Lyckat att göra det när man ska flyga. En timme senare och jag hade varit körd. Nästa gång ska jag ställa ALLA klockor och mobiler OCH be någon ringa mig. Det var inte att jag helt enkelt glömde att ställa alarmet. Nej, det gjorde jag, jag dubbelkollade. 05.05. Jag vaknade bara inte. Nu hoppas jag att jag inte har glömt något viktigt. Bl.a. tog jag beslutet att ta med kameran, men INTE batterierna. Nej men nej. Det stämmer ju inte! Jag tryckte ner batterierna i kamerafodralet märkte jag nu. Men trots att jag var nervös och mer eller mindre hade panik blev jag rätt mycket lugnare när jag väl befann mig på flygplatsen. Och jag flög själv! Utan att vara så nervös som jag hade kunnat vara. Bara lite. Jag kände mig vuxen. Och mycket duktig. Jag blev mest nervös när jag skulle hämta mitt bagage, det gör mig alltid nervös, även fast jag vet att chansen att de har slarvat bort min väska är jätteliten. Dessutom tyckte jag att alla svenskar omkring mig var jobbiga och bonniga och högljudda. Jag som brukade längta efter att komma hem och höra svenska! (men de VAR bonniga och högljudda)

Jag har varit hemma ett par timmar nu. Det känns fortfarande konstigt. Det kändes konstigt egentligen så fort jag kom på planet (åh, SAS, jag tycker om er jättemycket! Ni är mycket mycket finare - och dyrare - än Sterling). Och när jag befann mig fysiskt i Sverige. Men jag hade inte kunnat sitta en hel vecka i London. En vecka hemma kanske får mig att uppskatta London mer. Jag lär kanske kunna sätta fingret på vad som är konstigt. Och återkomma.

Klockan är ju nästan halv ett!!! Jag har glömt att ändra tid på datorn. Nu ska jag göra mig i ordning, lämna tillbaka Elins laddare, skicka ett sms till SB. Sen ska jag lägga mig i min säng. MIN säng. MYS.