En liten uppdatering.

Jag har 45 inlägg från Mars, det blir ca 1,5 inlägg per dag. Jag har helt enkelt inget bättre för mig? (Förutom att städa mitt rum, kolla upp en massa saker med UCL och CSN, träna, plugga spanska...)

Igår fick jag Morrisseys Greatest Hits-skiva av SB (bränd, såklart, skivor är ju dyra). Jag blev lite besviken, majoriteten av låtarna är från hans två senaste album. Vad är det bra för? De tidigare låtarna på skivan (4 st...? 5?) är bättre än de nyare, så jag tycker att de kunde ha tryckt in lite fler.

Just nu läser jag "Mercier och Camier" av Beckett. Boken är kvadratisk, jag tycker det är mycket spännande! Den som påstod att en boks utsida inte spelade någon roll ljög, ju roligare/finare omslag, desto gladare blir jag. Och därmed är chansen större att jag läser boken. Jag tyckte iallafall att det var dags att jag läste något annat än I väntan på Godot. Än så länge är den bra. Men precis som i en del av Murakamis noveller känner jag mig lite dum, som om man egentligen måste vara mer intellektuell för att läsa den.
Nu ska jag dricka te och äta kardemummakaka.

You called out wolf too many times.

Jag har inte skrivit något sedan i fredags! Jag är mycket stolt. Idag har jag bakat kardemummakaka (jag tycker väldigt mycket om kardemumma) och en glutenfri sockerkaka med lime. Om jag hade varit duktig hade jag letat upp recepten och skrivit dem här. Nu får ni väl säga till istället om ni vill ha dem, eller googla fram något.

A mí, me gusta...

När jag kom hem viftade pappa direkt med en liten bunt med papper i ansiktet på mig. Min deklaration, var det visst. 8400 jävla kronor betalade jag i skatt förra sommaren. "Nämen, skatt är ju jättebra!". Tyckte jag innan jag började jobba. Men sen! Pappa pekade frenetiskt på något bredvid. Och det visar sig att jag får 5600 kronor tillbaka. Jag är överlycklig! (Fast sen fick jag reda på att jag inte får dem direkt. Och blev lite surare.)

Nu ska jag gå och lägga mig, jag har gått upp vid åtta två dagar i rad. Det är duktigt!

Småland.

Jag vet inte när mamma är färdig, men så fort hon är det åker vi. Trots att vi bara ska vara borta i 24 timmar har jag packat väskan full. Jag är rätt dålig på att planera vad ska jag ha på mig, om vi ska till Värnamo vill jag vara lite fin, om vi ska till Piggaboda ska jag ha jeans. Därför packar jag alltid lite mer än vad jag egentligen behöver så jag har mer att välja ibland.

Jag har känt mig nedstämd och tom hela dagen, sen jag vaknade i morse. Jag har inte ens klarar av att njuta av det vackra vädret, för en gång skull önskar jag att det var mulet, det hade passat mitt humor bättre. Och mamma bara pratar och pratar om begravningen med pappa. Nästan hela kyrkan var full, så det var en hel del folk som kom. Klockan 10 när mamma skulle hämta mig ångrade jag mig helt plötsligt och ville stanna hemma, och mer eller mindre låtsas som ingenting. Fast jag är ändå glad att jag var där, och visade att jag tyckte om henne. Även fast jag börjar gråta bara av att skriva om det.

Oj oj. Jag hoppas iallafall att vi åker till Piggaboda imorgon, och att vädret är fint då. SB är elak, Piggaboda må ligga mitt ute i skogen men det är tyst och fint. Det är många som skulle önska att de bodde på ett så fint ställe. Så det så. Och ibland har man en häst som närmaste granne (samma häst som bet min pappa i axeln, hahha).

Anki.

Aldrig mer. Jag klarar inte av det. Jag försökte undvika att titta på någon, speciellt Mats eller flickorna. Det är så sorgligt. Vi fick sitta nästan längst fram. Jag ville bara gråta, hela tiden. Det är så orättvist.

A time to be so small.

Jag har plockat fram morgondagens kläder... Jag ska ha mina nya gråa tjocka strumpbyxor, och min gråsvarta klänning. Jag var rädd att den inte skulle passa, men jag lyckades klämma mig i den. Nu hoppas jag mest på att dragkedjan inte ska gå sönder. Till det har jag min nya gråa omlottkofta. Det blir fint. Jag åker in med mamma och några av hennes arbetskamrater runt 10 någon gång, så jag har planerat att gå upp vid 8.

Imorgon kväll åker vi till Lagan och till mina morföräldrar, och jag kommer hem fredag kväll. Kanske åker vi också till Värnamo (och Apladalen!), eller till Piggaboda. Eller både och.

Just nu lyssnar jag på Interpol.

"Kanonkul."

Min mamma tycker att Morgonsoffan är det sämsta hon har sett på mycket mycket länge. Jag tycker att det är lite roligt, iallafall. Björn kommer förresten till Höganäs senare i år - traktens alla småflickor och SB jublar högt av förtjusning. Jag hävdar fortfarande att Björn är så populär för att han är söt, blond och göteborgare, inte för att han är rolig.

HMFF.

Idag har jag ätit alldeles för många våfflor. Först i Höganäs, och sedan gjorde mamma också våfflor, varav jag lyckades trycka i mig två. Det betyder en rätt lång tid på motionscykeln imorgon, vilket jag på något sjukt sätt ser fram emot. Blir det fint väder tar jag den riktiga cykeln istället och cyklar till Krapperup för att titta på vitsipporna. Om jag känner mig extra duktig lär jag göra både och.

Jag har även tänkt att planera, besöka UCLs hemsida och läsa på om saker och ting - bl.a. terminskostnader och bostadskostnader som jag inte har en aning om - och kolla hur mycket pengar CSN vill ge mig. Mycket, hoppas jag. Men CSN är lite bitchiga. Precis som vår kära högerregering som tycker att CSN ska avskaffas och att alla slöa ungdomar ska arbeta, och minsann kan låna sina pengar från en riktig bank. Eller leva på sin pappas pengar. De duktiga moderaterna har ju råd med sin utbildning, varför har inte vanliga människor råd då!? Oj oj, dumma människor som bara vill fuska med bidragen och sjukskriva sig trots att de är friska. Oj oj oj. Och vad är det för skitsnack om att människor med en månadsinkomst på 20 000 inte ska ha barnbidrag? Är det någon Af Fjolla därute som tjänar 20 000 i månaden? Eller Herr Statsminister med sina 125 000 i månaden? Rika jävla avskum.

...nu blev jag mycket mycket arg. Det kanske märks. AGH. Jag ska gå och lägga mig och tänka trevliga tankar. Små söta fluffiga kaniner. Och hundvalpar. Knubbiga labradorvalpar som tumlar runt och snubblar över sina egna fötter. Och vårblommor.

Sex, Drugs and Cocoa Puffs

"Life is chock-full of lies, but the biggest lie is math. That’s particularly clear in the discipline of probability, a field of study that’s completely and wholly fake. When push comes to shove - when you truly get down to the core essence of existence - there is only one mathematical possibility: Everything is 50-50. Either something will happen, or something will not. When you flip a coin, what are the odds of it coming up heads? 50-50. Either it will be heads, or it will not. When you roll a six-sided die, what are the odds that you’ll roll a three? 50-50. You’ll either get a three, or you won’t. That’s reality. Don’t fall into the childish “it’s one-in-six” logic trap. That is precisely what all your adolescent authority figures want you to believe. That’s how they enslave you. That’s how they stole your conviction, and that’s why you will never be happy. /.../ What are the chances your sister will die from ovarian cancer next summer? 50-50 (either she’ll die from ovarian cancer or she won’t). What are the chances that your sister will become America’s most respected underwater welding specialist? 50-50. It will happen, or it won’t. There are two possibilities, and both are plausible and unknown. The odds are 2:1. these facts are irrefutable.
Quasi-intellectuals like to claim that math is spiritual. They are lying. Math is not religion. Math is the antireligion, because it splinters the gravity of life’s only imperative equation: Either something is true, or it isn’t. Do or do not; there is no try."

Chuck Klosterman må ha världens fulaste namn, men han vet vad han talar om!

Don't Cha

Spännande faktum: om man söker efter Women's Needs (en låt av the Cribs) på YouTube får man bl.a. upp en video med titeln "Learn Tantric Lovemaking Secrets and Practices". Bl.a. kan man lära sig "How to turn sex into making love and pleasure into ecstasy". Jaha ja.

Tack, men nej tack.

ÅH NEJ. USCH så hemskt. Det här är definitivt läskigare - och pinsammare - än gamla människor som pratar om "Tantric Lovemaking Secrets".

Jag fick den här i julklapp för ett tag sedan. Om jag nu hade tittat på den hade jag ju redan vetat om det. Det är också lite pinsamt. Men inte lika pinsamt som det HÄR - jag klarar inte av juckande rörelser, speciellt inte i kombination med snuskiga miner, jag rodnar bara och mår lite dåligt. Mr Banks får sjunga om snusk så mycket han vill (vilket han gör också, en hel del), men Westlife ska ju vara söta och oskyldiga och sjunga ballader.

Turn on the bright lights

...och här är den!

En av deras bästa. Åh åh åh. (Min favoritdel är när Mr Banks sätter sig på huk. Av någon konstig anledning. Jag antar att det säger mer om mig än om Mr Banks.)

Who ate your heart?

Idag har det snöat mer eller mindre hela dagen. Jag blir lite ledsen när alla den vackra snön dalar ner för att direkt töa bort, men jag har passat på och varit ute i snön. Celma var mindre glad och ville inte riktigt gå lika långt som jag. Ida hade varit överlycklig.

Dagens mest spännande nyhet är att jag just nu har runt 10 finnar i ansiktet, en av dem dök upp för bara en timme sedan och är fiffigt nog placerad mitt i ansiktet, synlig för alla. Varför har inte jag också perfekt hud? Hmph. Nåja. Det hade kunnat vara värre. Eller bättre. Jag skyller på mina gener, igen. Och på kanske inte världens bästa matvanor.

Min jättebok är äntligen utläst, jag har bara kvar ordlistan (som bl.a. förklarar ord som adjektiv och adverb, själv har jag ein bisschen problem med adverben, jag tycker att de ser ut lite som adjektiv). Imorgon ska jag bege mig in till Altanariz (haha, jag hör SB protestera högt redan nu) och återlämna den på biblioteket. Kanske jag tar med mina andra tre utsorterade böcker till Loppan/Röda Korset, om jag nu klarar av att skiljas ifrån dem. Kanske blir det våfflor, även fast jag borde undvika sådant. Förresten så har jag cyklat 35 min på motionscykeln idag, mhmm, det ni.

Just nu lyssnar jag på Untitled med Keane (Interpol har också en Untitled, y a mí me gusta mucho). Jag tycker om refrängen mest. Det är egentligen rätt skumt att lyssna på låtar för att man tycker om refrängen antar jag, ibland brukar jag bara spola fram till den. Ibland är det tvärtom. Fast låtar blir alltid bättre om man lyssnar på hela. Oftast.

Leave me here

Jag går och lägger mig nu. Imorgon ska jag försöka komma upp tidigare än 12 och gå en lång runda med hunden (eller springa, men chansen är liten). Godnatt.

Söndag.

Idag gick vi hela vägen till Lerhamn, vilket är en rätt stor bedrift för att vara min familj. Men sen åt vi en massa, så det jämnade ut sig - gryta, sviskonkräm med lite vispgrädde (mums mums mums) och resterna av den läskiga chokladkaktårtan.

Jag har fortfarande inte bestämt mig vad gäller UCL. Alla andra verkar jättesäkra på vad de vill göra. Puff...

TADAA!

Här är min första bild som jag lägger ut på bloggen. Den är tagen för 10 minuter sedan. Såhär lång är alltså min lugg just nu. Jag ser ut som ett litet hårigt djur från en konstig skräckkomedi. För några veckor sedan fick jag ett konstigt infall att jag skulle klippa till en ordentlig lugg som jag har haft innan. Tack gode Gud att det gick över. Nuförtiden ser jag överallt massor med kvinnor som har lååångt vackert svepande hår. Jag vill också ha långt hår, jag mår lite dåligt när jag tänker på hur mycket längre mitt hår hade varit nu om jag inte hade klippt av så mycket i somras. Fast just då tyckte jag förstås det var nödvändigt, och antagligen lär jag göra samma sak senare i år.

Mamma gjorde chokladkaka som jag hälpte till att garnera, och jag tog till och med en bild. Den smakade bättre än vad den såg ut, jag misslyckades rätt rejält att få till ett fint mönster med persikorna (men slängde in lite vitsippor, jag tycker om vitsippor. De som inte tycker om vitsippor är FASCISTER). Jag vågar iallafall erkänna att jag varken är duktig på bakverk och på att ta kort - jag har däremot en viss talang för att ta sneda kort, speciellt sneda horisontbilder.

Just nu är det förresten 4.8 grader ute. MINUS. Kallt.

Begravningen är på torsdag.

Kl 11.00. Jag vet inte om jag ska gå. Det känns dumt att inte gå. Men jag kommer bara att sitta och gråta, konstant. Jag klarar inte av att gråta offentligt, jag tycker att det är så otroligt pinsamt, men det känns så själviskt och dumt att inte gå pga det. Jag vet inte om jag står tillräckligt nära familjen, om jag har rätt att vara där. Men det viktigaste är nog att visa att jag kommer att sakna henne. Så därför borde jag vara där, visa att jag bryr mig. Att jag tyckte om henne. Jag har bara varit på en begravning i hela mitt liv. Jag vet ingenting om begravningar.

Jag ska skicka ett meddelande till Anna, och fråga om hon vet om personalen från Flickorna ska köpa blommor tillsammans...

I must be doing something right

Det måste vara hormoner. Eller att jag inte har sovit tillräckligt länge (jag skyller på SB, som skulle upp så tidigt, och den - fröken Alvén...? - som fick för sig att vi skulle titta på Sin City - jag har även ett svagt minne av att jag stapplade upp mitt i natten för att släcka ljuset i rummet och stänga av datorn som slogs på och väckte mig när strömmen kom tillbaka). Först lipar jag. Och sen tittar jag på Westlife! Jag lyckades nyss hitta deras nya video på YouTube, och är glad. Den innehåller även lite stå-på-en-hög-höjd-och-vifta-lite-med-armarna. Men Mark! Vad har du gjort med ditt hår!?

Ida.

Jag såg fram emot att åka till Småland nu i påsk, men det blir nog tyvärr inte av. Mormor mår inte bra och går på penicillin. Vad ska jag nu göra i helgen? SB är i Växjö med sina morföräldrar.

Jag tittar igenom gamla bilder på datorn (de nyaste från 2005) och mår lite dåligt. MEN ÅÅH, sen hittade jag de här bilderna på Ida och en ovanligt liten Celma och blev lite gladare.

...men så tänkte jag på Ida och började gråta. Puff. Nu ska jag titta på ANTM.

Jag är pinsamt gråtmild.

Jag skyller på mina gener. Jag tittade lite på Mose-filmen på TV4 med min mamma som förstås började gråta, och jag skrattade åt henne. Sen satt jag där själv och började nästan själv lipa. Men den är rätt sorglig.

Idag är det långfredag, och Mitt P3 pratade om påsken. Jag blev lite irriterad då de inte verkade veta någonting - "OOH, påskharen måste ju komma från USA!". (På tal om det: "Jag förstår inte varför man firar påsk"-kvinnan i HD igår!!! PÅSKEN! Den största kristna högtiden! Bah!) De pratade också om traditioner, och att de önskade att de kände till och firade alla högtider. Jag är precis likadan. Jag har velat gå till kyrkan väldigt länge nu, men mina föräldrar är inte det minsta intresserade att gå på gudstjänst. Antagligen för att de, till skillnad från jag, inte har glömt hur långtråkigt och segt det brukar vara (VAR kommer alla långdragna, gamla och otroligt dumma psalmer ifrån, som är helt omöjliga att sjunga!?) , men efter ett besök kommer jag ju komma på det och inte tjata om att gå i kyrkan på mycket länge.

Vi målade ägg igår. För en stund sedan lyckades jag ta sönder mitt ägg. Jag blev lite ledsen och tyckte synd om mig själv.

Sin gluten.

1 av 100 svenskar är glutenöverkänsliga, dvs runt 90 000 personer. Trots det är det många företag som inte märker sin mat som "glutenfri" i de fall där maten faktiskt är naturligt glutenfri. Anledningen? Försäljningen sjunker. Märkningen tolkas som att det är bara för allergiska/intoleranta/överkänsliga, och normala människor har fått för sig att sådan mat minsann inte är lika god som vanlig mat. (Jag är inte vidare förtjust i glutenfri pasta, men sortimentet blir bättre och bättre för varje år. Men glutenfria muffins? Glutenfria flingor? Glutenfri sås? Ingen skillnad alls)

Jag tycker att den svenska staten ska göra exakt samma sak som i Spanien; inför att alla varor som är glutenfria ska ha märkningen "glutenfri". Fördomsfulla glutentoleranta människor kan få leva på vetebröd.

Ångest ångest ångest.

Jag har jättejätteJÄTTEmycket ångest över mina universitetsval. Jag borde ha tänkt på det tidigare. Jag har skickat mejl till Staffan för att få min referens som han nu ska skicka till mig. Nyss skickade jag mejl till "Dr Richards" för att fråga vart jag ska skicka den. Jag känner mig jättedum. Jag är också jätteosäker när det gäller att skriva formella brev. Speciellt engelska formella brev där det känns som om varje ord är fel. Och känner mig därför ännu dummare. Varför kan inte alla vara informella svenskar? Jag vet ingenting om någonting. Jag vet inte ens vad jag själv vill göra. Eller det vet jag. Men inte var. Eller när. Eller hur. Jag måste skicka mejl till "Stefanie" också. AGH. Nu ska jag ut en lång runda med Celma, jag får försöka undvika att tänka på annat. Sen måste jag plugga spanska. Om jag fortsätter att oroa mig och vara stressad mer eller mindre hela tiden lär jag antagligen åka på magkatarr också. Därför borde jag tacka ja till UCL, skicka iväg referenser och accommodationsaker och bara låta det ligga till lite senare. Men jag vill inte.

Måndag.

Idag vaknade jag till världens snöoväder. Det var rätt oväntat, speciellt med tanke på hur fint vädret var igår. SB kom hit med en påse godis - som jag givetvis åt upp, och jag fick med mig Celma ut när han skulle gå till bussen. Hon hade på sig sin PoP-tröja och ett hundtäcke, också fick jag muta henne med en halv wienerkorv.

Min arbetsgivare dog i fredags. Jag har ännu inte insett det riktigt. Jag skriver just nu mejl till Staffan, och hon är en av mina mejlkontakter. Det kommer att kännas konstigt att arbeta i sommar när hon inte är där.

29 Juni. 1996

Idag fyler jag 8 år. Jag har fått en barby och ett halspannd och en röd väska. Jag har en hund såm heter Ida. Jag har 2 syskon såm heter Elin och Emil.

30 Juni 1996: Jag har vatt i afären såmm heter konsum

3 Juli 1996: Idag var jag på fritids och jälpte Cecilia med garnet. På kvelen titade vi på Bart. Jag ska åka till min mormor och till morfar. Idag plåka jag blommor de var kul. Obs. Deta är Malin bok.

4 juli 1996: Idag var jag i mölle och titade på små tåg. Sen jik vi ner till stranden. Jag hitta en sjösarna och en kraba kraban levde men inte sjösarnan den var död. Vi åkte buss till mölle.

6 Juli 1996: Nu är jag hos min mor mor och hos min morfar. Sen på kvelen så åt vi kårv å sen spela vi Skibo. Jag saknar mamma och pappa och Ida och mit rumm. Jag saknar också min kåmmpis.

8 Juli 1996: Idag var jag hos Erik. Han hade en suk kalv den sk bli av livad jag tucker sund åm den. Vi titade på han kor. De fins 2 kor och en kur och vi fikade och så de var gåt.

När jag var åtta var jag uppenbarligen pinsamt dålig på att stava - jag skrev alla t:n åt fel håll fram till och med "titade" den 4 Juli. Jag skyller på att jag lärde mig att stava och skriva i ettan. Men det är ändå pinsamt. Däremot vann jag skolans stavningstävling när jag gick i 9:an, så det jämnar ut sig.

Vinter 1994. Jag har en fin tröja iallafall. Jag tycker om Belle.

You who swallowed a falling star, o' heartless man, your heart shall soon be mine.

Den amerikanska trailerrösten är mycket avskräckande, men det är en av de mysigaste filmerna jag har sett någonsin (jag har inte sett den engelska versionen där Howls röst görs av Christian Bale, bara den japanska och den spanska). Min favortifilm, vågar jag nog t.o.m. påstå. Att jag är hemligt kär i Howl har inget att göra med det, nähä då, inte alls.

...kanske inte jättehemligt, jag är trots allt med i "Howl is My Dream Man" på Facebook. Howl's Moving Castle är baserad på en bok med samma namn av Diana Wynne Jones - den finns på svenska på biblioteket i Höganäs och på engelska i Helsingborg men där blev den utlånad för bara någon dag sedan. AGH. Förhoppningsvis är det en snabb läsare som lämnar tillbaka den innan onsdag.

"I'm Hiro!"

Det blev minsann Charlotte som vann. Pappa blev väldigt, väldigt arg. Jag är lite minibesviken, det hade varit roligt om någon annan vann. Men, Charlotte är ju smålänning, så smålänningen inom mig är mycket glad för hennes skull. Jag lyckades missa BWO genom att Påntafjånta - den smartaste människan i södra Sverige - ringde och lyckades skrämma vettet ur mig. Tack.

Han är inte lik Glenn, iallafall.

The beaten generation

Ikväll är det Melodifestivalsfinal - "då måste man ju äta chips!" som min tjocka familj säger. Fel låt lär vinna, precis som vanligt. Men jag hoppas på en trevlig kväll och att inte självgoda, hemska, fruktansvärda, ruskigt dåliga och pinsamma BWO får representera Sverige senare i år. De är iallafall duktiga på att låta som BWO med tanke på att alla deras låtar är likadana. Min kära syster älskar BWO, så jag har mer eller mindre hört alla deras låtar. Jag vet alltså vad jag talar om.

Idag bjuder jag på The The tillsammans med Johnny Marr - den läskiga killen med munspelet. Jag älskar Johnny, och brukar berätta det för SB som förstås är helt ointresserad. För tillfället spelar Johnny med ett av mina favoritband, Modest Mouse.

Nu ska jag skala potatis.

"Just nu går det inte att nå den du söker"

Dagen har varit mycket slapp och ångestfylld. Vaknade runt 12. Jag ser fram emot att börja jobba igen, förhoppningsvis redan i maj. Kaffebefläckade gymnastikskor (eller "sneakers" som det så fint heter nuförtiden), värkande armar och läskiga pensionärer? Ja tack. En del tanter är jättesnälla, som "Jag har varit här varenda sommar sedan 1938!"-tanten och hon som tyckte det var trevligt att jag neg. Åh, och hon som undrade om jag inte frös och sen var förundrad över att jag var så varm.
Iallafall. Jag har försökt ringa SB och planera något, men det går inte. Han har väl stängt av mobilen. Dum dum. Jag får återgå till 500-sidorsboken så att den blir utläst någongång. Men just nu pratar Mr Pinker bara om nouns och verbs och bla bla. FAST jag hade ju planerat att se El Castillo Ambulante (Det levande slottet) på spanska. Hm. Och då kan jag kanske äta lite popcorn. Mums!

Muumipeikko

Ibland (alltid) önskar jag att jag kunde lite mer finska än kiitos, "no ni!", Ruotsi och mansikka. Och suloinen. Såklart. Jag och Påntti diskuterade tvåspråkighet på bussen hem, jag är mycket upprörd över att jag inte är tvåspråkig. Och därför tycker jag inte om tvåspråkiga. Av samma anledning tycker jag inte om folk med fräknar. Fusk fusk fusk. En gång satt jag bakom en finska på bussen till Höganäs (av alla ställen) som hann utropa "no nii!" ett antal gånger under denna korta resa. Och jag vill åka till Helsingfors. Den enda jag känner som vill åka till Helsingfors förutom jag själv (och Laakso) är mamma, och mammas finskakunskaper är rätt mycket bättre än mina iallafall. Jag brukar tycka om att titta på Uutiset, men jag har inte sett det på väldigt länge. Har ni kvar Uutiset, SVT?

Uppdatering, 10 minuter senare: jojo, Uutiset har de minsann kvar. Anledningen till att jag inte har sett det? Uutiset sänds 17.45 varje dag, dvs. precis 10 efter Glamour har börjat på TV4+. Om man byter kanal under Glamour blir mamma inte glad. Det är alltså Glamours fel att jag

1. inte kan titta på Gilmore Girls
2. inte kan titta på the Hills
3. inte kan titta på Uutiset

AARGH, dumma dumma Glamour.

Vem svänger på svansen i barfotavalsen?

ÅÅÅÅH, jag hittade just de här avsnitten på YouTube! Jag älskar YouTube. Jag älskar mumintrollen. Speciellt när de är gjorda i lera och är SÅ söta. Och det är fina färger och blommor. Och intromusiken hade jag på min dator innan och brukade lyssna på den för att den är så söt och rolig. ÅÅÅH SÅ UNDERBART!

En del dagar tycker jag inte om meterologer

Speciellt inte när "någon enstaka regnskur" betyder "oavbrutet regn hela för- och eftermiddagen". Jag är inte särskilt sugen på att ge mig ut i regnet, men eftersom jag har spanska idag är jag tvungen att gå utanför dörren förr eller senare. Majoriteten av mina spanskdagar har det regnat - någon påstod att det regnade mest på tisdagar, men jag tror minsann att onsdagarna är värst. Inte kan man ha paraply heller. Stackars Celma måste också komma ut innan jag ger mig av, men hon är inte heller förtjust i regn.

Jag har inte ens skickat min spanskuppsats, igår blev jag så frustrerad och arg på spanskan att jag ville riva sönder alla mina spanskböcker och kasta ut datorn genom fönstret.

På tal om spanska: ett engelskt verb kan böjas på fyra olika sätt (t.ex work, works, worked, working), ett spanskt verb på runt 50 olika sätt (efter person: jag, du, han, hon, den, det, usted, vi, ni, de, ustedes - efter tempus: presens indikativ, presens konjunktiv, gerundium, futurum, konditionalis, perfekt, pluskvamperfekt, preteritum, imperfekt, imperfekt konjunktiv, indikativ...), klassisk grekiska 350 olika sätt och turkiska 2 miljoner. Allt enligt the Language Instinct.

There is no such thing in life as normal.

Dagens skvaller

...bara för er, mina älskade [och mycket få] bloggläsare!

Minsann, min kära syster är inte så förtjust i sin holländare längre och vill "ta en paus". Det nya föremålet för hennes beundran är en engelsman. Även fast herr holländare aldrig har varit min favorit måste jag medge att jag nästan tycker lite synd om honom.

Jag ska spendera kvällen med att äta upp resten av mammas morotskaka, dricka grönt te (nästan slut, måste köpa mer på onsdag och dricka upp allt mitt svarta te), titta runt på alla bloggar i vanlig ordning och skriva "la hoja". Jag funderar på spanjorernas vanor, typ att de tycker att det är artigt att avbryta någon. Spännande.

Öronen mina är långa och fina.

...

När jag var liten ville jag ha en kanin. Mest av allt ville jag ha en tjock vädur med långa hängande öron, precis som mina kusiners kaniner. Och som mina favoritgosedjur, Stampe (d.ä.) och Stampe (d.y).

Two icy-cold hands conducting the way; it's the Eskimo blood in my veins

I The Language Instinct kan man läsa om den så kallade "Great Eskimo Vocabulary Hoax" (en del säger att man inte får säga "eskimo", för det är tydligen inte "pk" - BAH! säger jag) - jag har rätt ofta hört att eskimoer har 50, 100, nej 200! olika ord för "snö" (vilket får mig osökt att tänka på en krönika i HD som handlade om att svenskar inte har ett ord för snöblandat regn).
Mr Pinker påstår att eskimoerna bara har runt ett dussin ord, och att engelsmännen minsann har nästan lika många isåfall (och räknar upp några exempel såsom snow, sleet, slush, blizzard, avalanche, hail) - och mer eller mindre kallar "the Great Eskimo Vocabulary Hoax" för en urban legend, där människor helt enkelt har överdrivit (vilket vi är mycket duktiga på att göra) och lagt till x-antal ord för snö varje gång.

I heard you fell into a rabbit hole

`I proceed. "Edwin and Morcar, the earls of Mercia and Northumbria, declared for him: and even Stigand, the patriotic archbishop of Canterbury, found it advisable--"'
`Found what?' said the Duck.
`Found it,' the Mouse replied rather crossly: `of course you know what "it" means.'
`I know what "it" means well enough, when I find a thing,' said the Duck: `it's generally a frog or a worm. The question is, what did the archbishop find?'
The Mouse did not notice this question, but hurriedly went on, `"--found it advisable to go with Edgar Atheling to meet William and offer him the crown. William's conduct at first was moderate. But the insolence of his Normans--" How are you getting on now, my dear?' it continued, turning to Alice as it spoke.
`As wet as ever,' said Alice in a melancholy tone: `it doesn't seem to dry me at all.'
`In that case,' said the Dodo solemnly, rising to its feet, `I move that the meeting adjourn, for the immediate adoption of more energetic remedies--'
`Speak English!' said the Eaglet. `I don't know the meaning of half those long words, and, what's more, I don't believe you do either!' And the Eaglet bent down its head to hide a smile: some of the other birds tittered audibly.

Den stackars dronten är min favorit, jag har alltid haft en sorts skräckblandad förtjusning (för de ÄR mycket läskiga) för drontar. Just dronten i Alice i underlandet är baserad på Charles Lutwidge Dodgson, mer känd under pseudonymen Lewis Carroll. Om man ska ge sig på Alice i underlandet rekommenderar jag originalspråket eftersom man annars missar mycket av Carrolls språkliga finurligheter. "Alice in Wonderland and Through the Looking-Glass" (Penguin Classics) innehåller även intressanta anteckningar - t.ex. historien bakom the Cheshire Cat - av Hugh Haughton.

Oceana declares victory

Den uppmärksamme ser att tre ord flimrar förbi två gånger i Interpols PDA - jag bestämde mig för att ta reda på exakt vad, och satt och försökte pausa videon vid lägligt tillfälle för att kunna läsa dem. Det tog lite tid, men jag lyckades till slut. "Oceana" googlades omedelbart efter denna upptäck, och jag fick fram det här: "Oceana - Protecting the World's Oceans". Jag tycker att det är roligt att de slänger in något så "random" (som SB skulle säga), som verkar ha någon sorts innebörd (...vilken?), men som man inte hinner uppfatta. Tydligen är det ingen som har lagt märke till det eller lagt någon vikt på det tidigare, eftersom jag inte hittade någonting om det dolda meddelandet på google.

But you're so cute when you're frustrated, dear

Om en låt är tillräckligt bra är det tillåtet att lägga upp den två gånger bara inom loppet av några dagar, så det så. Det här är min första favoritlåt av Interpol. Och kanske, kanske min favorit fortfarande. Och jag tycker väldigt mycket om videon.

("I'm raping all around me"...?)

Idag hittade jag en stympad sjöstjärna i skogen (snarare dungen) nedanför Tallbacken. Jag blev lite ledsen. Och tog ett kort med min mobil. Men jag vet inte hur man för över bilder från mobilen till datorn. Sjöstjärnan var fortfarande lite klibbig, så jag kände inte riktigt för att stoppa den i fickan.

Sleeping Lessons

Mysiga saker som gjordes i Garden State som jag också vill göra tillsammans med någon jag tycker om:

1) Sitta på golvet framför en brasa

2) Sitta fullt påklädd i ett badkar

3) Pussas i ösregn (sommarregn, inte i ett kallt marsregn)

Varpå SB svarar att Garden State "sög jakpenis". Så var det med det.

She puts the weights into my litte heart

Det här är en av anledningarna till att jag älskar HypeMachine - en cover på Interpols Obstacle 1. Inte lika bra som originalet, men intressant. Under: PDA med Interpol. Och Mr Banks. Om man inte tycker om Interpol kan man alltid stänga av ljudet och beundra Mr Banks, SB. Fast han ser lite rädd ut. Och var har de hittat sin keyboardman! Han är LÄSKIGT emo.

Idag har jag hängt i Höganäs med SB, slått upp konstiga spanska ord och pluggat imperfekt konjunktiv. På biblioteket har de för tillfället små söta knappar med texten "Library Lovers". Jag tycker om söta små knappar, speciellt söta små knappar som är gratis (det hoppas jag iallafall). När jag och SB senare fikade på Bosse B (svindyrt, ingen mer räksallad där inte - och kanelbullarna var slut!) kom vi fram till att det lät som något från Outsiders - då Library Lovers skulle vara ett forum för librofiler.

Också har jag badat Celma. Hon såg väldigt sur och eländig ut, men det är sådant som händer när man rullar sig i gammal tång och döda fåglar.

Två panodil och ett glas vatten, tack.

Jag har haft en molande men stadigt ökande värk i magen mer eller mindre hela dagen idag, med tillfälliga trevliga hugg som gör extra ont och tryckte därför i mig två panodil nyss. Det lär avta lite grann, iallafall. Fast jag skulle behöva rejält starkare tabletter.

Jag har aldrig förstått mig på människor som inte vill ta värktabletter. Speciellt inte människor som inte tar värktabletter och sedan gnäller över hur ont de har. Varför vill man hellre gå runt och ha ont? Om jag får huvudvärk och inte tar huvudvärkstabletter mer eller mindre omedelbart blir jag rejält dålig och börjar spy ("spänningshuvudvärk med migränliknande sympton", mycket trevligt). Att bara vila hjälper inte alls.

Just nu lyssnar jag på Modest Mouse.

Modest Mouse - Teeth Like God's Shoeshine

Halcali - Tandem

Imorgon ska jag spendera dagen med att sjunga på dålig japanska och plugga spanska. Ååh om det bara vore tvärtom.

Kanelbullar.

Anna Pihl, nyss:
svensk: "Äh, det där är inte kanelbullar! Det är vaniljhjärtan, från Flickorna Lundgren på Skäret!" /.../
dansk: "Kan vi värma dem, eller blir flickorna arga då?" (ungefär)
Hoppsan hoppsan. Mats lär bli glad iallafall. Och danskarna (speciellt danskar som är omöjliga att förstå) är väldigt förtjusta i Flickornas kakor - fast jag tror inte på att någon blandar ihop kanelbullar med vaniljhjärtan.Om någon skulle tvivla är jag självklart nöjd med biblioteket - det har inte lika många böcker som i Helsingborg, och inte har de heller ett riktigt café att skryta med. Fast Bosses (som har mycket godare kanelbullar än Kakboden. Men inte riktigt lika goda som Flickornas) ligger bara någon minut därifrån. Och jag är mycket dålig på att hitta böcker i Helsingborg, oftast tittar jag efter placering och "finns boken inne?" för att vara på den säkra sidan, och letar sedan i en oändlighet för att märka att

1. boken är utlånad


2. boken står i arkivet


3. boken står någon helt annanstans

Och jag får fortfarande ångest när jag tänker på hur jag lyckades helt ovetande tränga mig föra alla andra biblioteksbesökare. Huh. Det hade inte hänt i Höganäs.

Jag har velat bli bibliotikarie sedan jag var liten. Sen hjälpte jag till på skolan. Och tyckte det var roligt att placera ut böcker (förutom spindelboken som jag hade seriösa problem med och till slut lyckades lägga in på rätt hylla med spindelbilder neråt), och JÄTTEroligt att plasta in böcker. Och vid ett tillfälle meddelade jag stolt en BF-elev att biografier minsann stod på L.

Förresten - om man söker på "cinnamon buns" på google får man inte upp kanelbullar. Det är iallafall inte vad jag skulle kalla det. Butterkaka är ordet. Amerikanare/britter kanske inte har butterkaka, och kallar allt för cinnamon buns. Dumt.

Tjoho!

Cycle 10 av America's Next Top Model finns ute NU. På dodash8's kanal. Efter bara två program vågar jag påstå att det ser ut att bli den bästa säsongen hittills, trots alla tröttsamma bråk ("NO, you can not call me bitch, that is not my name!") och att Jay x 2 och Tyra Banks verkar bli galnare för varje säsong. Whitney är redan nu den bästa plus size-modellen i ANTMs historia. Chansen att hon vinner är tyvärr minimal, juryn har för vana att välja in plus size-modeller för att sedan såga dem totalt och säga att modeindustrin inte vill ha "fetknoppar" som dem. Men hon ser mest sund ut av alla tjejer i det huset.

The Language Instinct

Jag smög lite försiktigt in på biblioteket idag för att hämta min bok. En bok som är närmare 500 sidor tjock. Jag blev lite överraskad, jag hade väntat mig en relativt liten bok - jag må vara intresserad av lingvistik, men frågan är om jag är tillräckligt intresserad för att orka läsa igenom denna underbara engelska tegelstensfacklitteratur (det är antagligen också det Herr van Holländare också undrar). Men jag måste inte läsa den. Jag kan bära runt på den tillsammans med min etymologiska ordbok, bläddra lite i den ibland när folk ser mig och se smart ut.

Förresten vill jag också ha en post-it-penna. Precis som Oprah.

Någon dag snart ska jag försöka ta mig till Krapperup och beundra alla vackra vitsippor.

1 mars (Malin är inte på humör för att hitta på någon roligare titel)

Jag har antagligen lyckats komma åt någon konstig inställning, för mina inlägg ser rätt konstiga ut. Speciellt det senaste. Det blir inte radbyte där jag vill ha dem och radavstånden är för korta. Jag skyller allt på Google.

Jag är samtidigt lite lite sur. Jag har inte suttit vid datorn så mycket på senaste tiden, så igår hade jag fått åtta nya epostmeddelanden, varav ett av dem meddelade att mina bok äntligen har kommit, och att JAG ska hämta den SNARAST. Jag kanske inbillade mig, men jag tyckte mig uppfatta ett dolt holt i brevet. "Hämta Din bok snarast, eller så kidnappar vi Din hund!" (eller liknande) Det ankom den 27 februari. Det vill säga för tre dagar sedan. Och jag har inte haft möjlighet att hämta den. Och biblioteket stängde redan klockan två idag. Så jag är lite lite sur. På söndagar passat det minsann att ha öppet till klockan fyra.

Fast det är väl sådant som händer när man inte spenderar varje dag med att undersöka sin inkorg.