Kanelbullar.

Anna Pihl, nyss:
svensk: "Äh, det där är inte kanelbullar! Det är vaniljhjärtan, från Flickorna Lundgren på Skäret!" /.../
dansk: "Kan vi värma dem, eller blir flickorna arga då?" (ungefär)
Hoppsan hoppsan. Mats lär bli glad iallafall. Och danskarna (speciellt danskar som är omöjliga att förstå) är väldigt förtjusta i Flickornas kakor - fast jag tror inte på att någon blandar ihop kanelbullar med vaniljhjärtan.Om någon skulle tvivla är jag självklart nöjd med biblioteket - det har inte lika många böcker som i Helsingborg, och inte har de heller ett riktigt café att skryta med. Fast Bosses (som har mycket godare kanelbullar än Kakboden. Men inte riktigt lika goda som Flickornas) ligger bara någon minut därifrån. Och jag är mycket dålig på att hitta böcker i Helsingborg, oftast tittar jag efter placering och "finns boken inne?" för att vara på den säkra sidan, och letar sedan i en oändlighet för att märka att

1. boken är utlånad


2. boken står i arkivet


3. boken står någon helt annanstans

Och jag får fortfarande ångest när jag tänker på hur jag lyckades helt ovetande tränga mig föra alla andra biblioteksbesökare. Huh. Det hade inte hänt i Höganäs.

Jag har velat bli bibliotikarie sedan jag var liten. Sen hjälpte jag till på skolan. Och tyckte det var roligt att placera ut böcker (förutom spindelboken som jag hade seriösa problem med och till slut lyckades lägga in på rätt hylla med spindelbilder neråt), och JÄTTEroligt att plasta in böcker. Och vid ett tillfälle meddelade jag stolt en BF-elev att biografier minsann stod på L.

Förresten - om man söker på "cinnamon buns" på google får man inte upp kanelbullar. Det är iallafall inte vad jag skulle kalla det. Butterkaka är ordet. Amerikanare/britter kanske inte har butterkaka, och kallar allt för cinnamon buns. Dumt.