Ångest ångest ångest.

Jag har jättejätteJÄTTEmycket ångest över mina universitetsval. Jag borde ha tänkt på det tidigare. Jag har skickat mejl till Staffan för att få min referens som han nu ska skicka till mig. Nyss skickade jag mejl till "Dr Richards" för att fråga vart jag ska skicka den. Jag känner mig jättedum. Jag är också jätteosäker när det gäller att skriva formella brev. Speciellt engelska formella brev där det känns som om varje ord är fel. Och känner mig därför ännu dummare. Varför kan inte alla vara informella svenskar? Jag vet ingenting om någonting. Jag vet inte ens vad jag själv vill göra. Eller det vet jag. Men inte var. Eller när. Eller hur. Jag måste skicka mejl till "Stefanie" också. AGH. Nu ska jag ut en lång runda med Celma, jag får försöka undvika att tänka på annat. Sen måste jag plugga spanska. Om jag fortsätter att oroa mig och vara stressad mer eller mindre hela tiden lär jag antagligen åka på magkatarr också. Därför borde jag tacka ja till UCL, skicka iväg referenser och accommodationsaker och bara låta det ligga till lite senare. Men jag vill inte.