Lax. Och taskiga människor.

Dagen till ära har jag köpt lax! Först gjorde jag laxpudding utan lax med lax. Med färskpotatis. Det var lite pilligt och smått. Men jag kände inte för att släpa hem 2.5 kg vanlig potatis, och att köpa bakpotatis var ju inte bättre. Dessutom var det extrapris. Det var inte lika gott som när mamma gör det (på samma sätt som mamma hävdar att mormors mat inte är lika god när mamma lagar den).

Sen ät jag knäckebröd med lax.
Vad har jag att fira? Jo. Majoriteten av alla i min klass hade minsann problem med sina syntax-uppgifter. Så helt dum är jag inte.

På tal om dum. En JÄTTEtaskig brud bor i mitt hus. Först tyckte jag att hon var jättetrevlig - för det var hon också! Hon läser logopedi, så vi läser i samma hus och allt, och hon berättade att man kan ta 46:an och lovade att visa mig (vilket hon aldrig gjorde). Ja, iallafall. På den senaste tiden har hon slutat att hälsa. Häromveckan kom jag till Hawkridge precis när hon gick ut, så jag log mot henne. Hon såg mig uppenbarligen, men istället för att hälsa eller le tillbaka stirrar hon rätt ner i marken. Samma sak idag, jag skulle gå ut på en liten promenad för att jag höll på att somna av syntaxboken. Precis då kliver hon in i Chandler House. Jag ler, och säger "Hii!" (klart och tydligt). Hon ignorerar mig. Totalt. Med tanke på att det har hänt ett par gånger utöver de här två gångerna är det inte att hon inte har sett mig. Hon undviker mig. Med flit. Varför? Vad har jag gjort henne? Jag blir så arg. Arg och ledsen. Tycker inte om henne alls.