
Iallafall. Sen hamnade jag på flyget, plats 25A, precis bakom nödutgången vid vingarna, så jag hade inget säte framför mig. Den trevliga flygvärdinnan var på mig jättemånga gånger, och jag kände mig dum, för jag fick inte ha väskan hos mig utan fick lägga upp den, sen vid landningen fick jag inte ha den under sätet bredvid mig (där det var ledigt, första gången jag inte har flygit på ett fullt plan) om jag inte satt där själv. Jaha ja. Ok. Under hela resan visade de fina bilder på Skandinavien, speciellt Öresund och Skåne. Så jag blev ledsen. Igen. Hem (hem?) kom jag, om än sent. Det var jobbigt. Det är jobbigt. Och nu är mitt rum kallt och ödsligt och tomt och tråkigt. Och just så känner jag mig nu också. Jag har en väska att packa upp. Den innehåller min jättefina nya kjol från Lindex och lite annat trevligt, bl.a. lite rågkusar, och min mössa, också fick jag fina nya tumvantar av mamma. Jag tycker om tumvantar. Jag tycker om mamma också. Hon försökte skicka med mig paj. Jag trodde jag skulle vara nervös och inte kunna äta det. Men det hade suttit bra med lite paj. Håhåjaja.
Det är dumt att sitta och längta hem, jag är bara borta en månad och en vecka till (har prov om en månad, hjälp), jag får sluta fåna mig och njuta av att vara hemifrån och slippa allt det där jag inte tycker om med att vara hemma. Skärpning Malin. Det kommer vara värst idag, kanske imorgon också.
Nu SKA jag packa upp. Jag ska också putsa mina stövlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar