4 jan. 2009

Jag har lite att fixa idag. Plugga, städa, duscha, komma på vad jag ska ha på mig och göra mig iordning. Jag får leta upp en klänning någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill ha på mig, men jag misstänker att det blir svårt, för nu har jag ätit lussekatter, och ni vet ju vad som händer om man äter för många lussekatter.

Jag läser ju inte precis på Stockholms universitet, men jag kan tipsa om deras lingvistblogg. Jag tycker den är rätt rolig, de rättar folk som inte har en aning vad de pratar om.

Men sen säger Lars Linder att i takt med konjunktiven så försvinner också de "magiska orden" som om. "Solen går upp och det är som om hela världen stod i brand." (Hm, han borde väl då säga "stode", om han vill värna om konjunktiven?)

Ja, de där konjunktivmänniskorna! De vill att vi ska använda konjunktiv mer, men kan ju inte ens använda det själva (ett tidigare inlägg handlade om någon som skrev "fingo"). Jag tycker mycket om konjunktiv, det gör mig glad, men spanskans subjuntivo får mig ibland att gnissla tänder av irritation.

Ytterligare ett roligt exempel: På DN:s Namn och Nytt-sida får vi idag veta att 'Rökning dödar' på maltesiska cigarettförpackningar blir It-tipjip joqtol och skribenten Per Jönsson kommenterar att den arabiskkunnige förstår att joqtol betyder 'dödar' "eftersom maltesiskan är full av arabiska ord". Detta är eventuellt bara en slarvig formulering men tyder snarare på en oklar föreställning om relationen mellan språken. Maltesiska skulle nämligen vara en arabisk "dialekt" bland andra om inte Malta hade kristnats /.../ vilket har lett till att man utvecklat ett eget skriftspråk på det egna talspråkets grund istället för att använda högarabiska /.../ Att säga att maltesiskan är full av arabiska ord är alltså ungefär som att säga att svenskan är full av danska ord

Sen har vi Pontus som påstår att det svenska språkets otillräcklighet visar att vi tänker på svenska, medan jag menar att det visar att vi inte tänker på svenska. Om jag nu tänker på svenska, men ändå inte kan uttrycka det jag vill säga...varför kan jag ändå inte uttrycka mig? Jag förstår inte det argumentet, inte alls. Då säger man också att man tänker olika beroende på vilket språk man pratar, eftersom man tänker på sitt modersmål. Skulle det betyda att ett språk som inte har ett ord för "rosa" inte kan uppfatta rosa? För det stämmer ju inte. Pinker pratar i the Language Instinct om "mentalese", a language of thought (kapitel tre om ni är intresserade). Pontus favoritblogg pratar om genusideologins "idiotiska tillämpning" och skriver "språket formar inte vårt tänkande, utan vårt tänkande formar språket". Därför. Därför kan inte Newspeak fungera, Pontus.

Nu ska jag spela lite Animal Crossing.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Öhh, nej Malin. Jag pratade varken om svenskan eller lingvistik utom om 1984. vi hade en 20minuter lång diskussion om George orwells teori om klasssamhället och hur vår förmåga att tänka abstrakta tankar är beroende av vår förmåga att tänka abstrakta ord och du fattar fortfarande inte? Dåligt Mal, Dåligt.

Anonym sa...

Åh, lingvistik... jag läste bara en eller två lingvistikkurser som del av min BA - konstigt nog kan jag sakna det ibland :)

Malin sa...

SB: det var inte så jag uppfattade det

Anna: ÅH, roligt! Vad läste du? (och var?!)

Anonym sa...

Jag läste English Studies (med inriktning på litteratur) men vi hade lite grundläggande kurser första året i lingvistik och språkhistoria och annat :-)

När jag blev intagen var det Guildhall University, men när jag började hade det hunnit bli London Metropolitan University.