...kak- och kaffeförbud är uppenbarligen ingen bra idé...

Jenny var - såklart - sjuk idag också. Wunderbar. Det blev inte bättre av att det kom sjukt mycket gäster. Jag åt lunch klockan 14.00 (började 09.30). Det märktes att det fattades folk iallafall. Och jag lyckades missa ett sällskap. Som väntade i 25 minuter på kaffe och cappucino. Aj då. Men samtidigt! De visste att jag skulle se lappen, för jag hade redan hjälpt dem en gång (och såg därför inte att de hade beställt mer, dumt). Men de var lite bitchiga redan första gången jag hälpte dem, lite högdragna. "Oj då, du har låtit oss vänta i fem minuter [för jag var tvungen att hjälpa de som hade väntat längre först], vi tycker inte om dig". (Men jag fick 20 kr dricks av en kille, och 20 kr av ett tyskt par (varav mannen hette Klas) - snällt!)

Igår fick jag en utskällning av en stockholmare för att kaffet är så dyrt. "Det är ju horribelt!", "Inte ens på Stockholms lyxkrogar är det såhär dyrt!". Jag visste inte vad jag skulle säga. Vad ska man säga? Blev lite ledsen. Och sur. Skäll inte på mig, jag har inte bestämt priset. No puedo hacer nada. Tycker inte om människor som skäller på mig. Speciellt inte om det är utan anledning. Bitches.

Och SB har glömt mig. "Missade samtal? Från vem? Malin? Vem är det??"

Nu ska jag lägga mig. För jag är såhär trött. Och ska upp tidigt imorgon. Och städa upp efter de andra. Diska. Varva (tallrikar, danskarna säger "tallerken" - plural: tallerkner. "Får vi tallerkner?" - "Eeeh, nej, det har vi inte, men ni kan få TALLRIKAR". Vad FAN är en TALLERKEN!!?? Lär er svenska!!! Danskjävlar). Sådant. Godnatt.