Just nu känner jag mig ensam och misslyckad och vill bara hem till Sverige igen. Trygga, fina Sverige. Där kranvattnet är gott, där man förstår vad människorna säger, där det inte vimlar av folk precis överallt och där det är tyst. Till Småland och den mörka höstiga skogen och lukten av granbarr och våt jord. Allt är enklare hemma. Och lättare.

I morgon måste jag rycka upp mig och försöka komma ut, jag är trött på Camden.