Kinesen snodde mina kastruller. Dum.

I morgon har jag mitt officiella "WELCOME!" hos mitt department, sen ska jag få en mentor. Läskigt. Det gick ok idag. Kunde gått bättre. Jag är sjukt blyg, och sjukt nervös. Men jag pratade lite med en tjej från Korea (som hade bott här i tolv år, så det räknas ju inte) som jag TROR hette "Häjlen" (uttalas så, lär ju INTE stavas så), och hänkade på en tjej som hette Sally (och hade uselt lokalsinne och var dålig på att läsa kartor) till Tottenhamn Ct Rd. Hon tyckte att jag var "very brave" som kom hit från Sverige för första gången.

Min engelska känns sjukt dålig. Pinsamt. Flera gånger i dag har jag kommit på mig själv med grammatiken, sagt fel på has, have, is, are, sådant töntigt. PINSAMT. Men den är bättre NU än vad den var i morse. Jag har bara pratat engelska idag. Förutom när jag pratade några minuter med Josephine, och med mig själv. För jag pratar med mig själv. T.o.m. när jag är ute bland folk. På stan. Folk tycker inte om människor som går runt och mumlar för sig själva på främmande språk. Men jag har hängt på Oxford Street, själv. Det är sjukt jobbigt. Men jag ser iallafall ut som en redig Londonbo när jag stressar fram på Oxford St och ser irriterad ut, istället för att storögt stirra på allt.

Det tog 35 min från att jag lämnade huset till att jag hoppade av bussen utanför UCL (busshållsplatsen heter förresten University College HOSPITAL), enligt UCL ska det ta 30 min att gå till skolan härifrån. Får testa det någon gång. I morgon ska jag ev ta den andra bussen som går till King's Cross (JA, där Harry Potter är!!!) och försöka komma underfund med om det är närmare till Chandler House. Men då måste jag hoppa av någon hållplats innan. Vilken det nu är. Vamos a ver! Jag får åka hemifrån tidigt iallafall, för säkerhets skull.

Nu ska jag diska min djupa tallrik. Bara dåliga människor diskar inte.