Min stora väska är helt full med kläder. Och då har jag fortfarande lite kvar (min kappa, en tröja, ett par byxor, SKOR!!!??). Jag funderar på att inte packa mer i kväll och göra allt i morgon. Jag ska åka hemifrån vid 13.20. Så jag har hela morgonen på mig. Jag har ju redan packat ner det mesta. Men då kan jag packa allt.

Först lipade jag när Pontus skulle åka till Jönköping. Sen lipade jag när han skulle tillbaka till Småland och jag till London. Och nu gråter jag igen. Och lär säkert lipa i morgon också. Och längta hem. Vilket är jättebarnsligt. Men jag längtar oftast mest hem precis i början. Det brukar bli bättre. Men jag ska till en av världens största städer. Och leva. Och bo. Helt ensam. Och börja på en ny skola. Lära känna nya människor. Förhoppnigsvis få vänner. (För det är rätt jobbigt att spendera tre år på ett ställe HELT ensam) Och jag vet ingenting om någonting. Och måste vara jättemogen och vuxen. Usch. Då får man gråta lite. I förväg. För sen kan man inte gråta.