Här följer små suddiga bilder på mitt rum! Vill ni se bättre bilder får ni väl hälsa på. Som jag har förstått det är mitt rum ovanligt stort för att vara ett studentrum; skönt, såklart, men också några kvadratmeter mer att städa. Här är min säng! Madrassen är lite för hård och konstig, men helt ok. Den stora kudden är från engelska IKEA och inte en helsvensk fin kudde i rätt storlek. Den rosa lampan heter Knubbis (SANT!) och kommer från IKEA. Den har engelskt uttag och kan inte släpas med hem till mitt kära fosterland (liksom min fina rosa skrivbordslampa längre ner). Hmph.
Mitt handfat! Jag saknar krokar. Det är jobbigt. Istället har jag hängt handduken på proppen. Och den lilla hyllan är lite för liten, jag får inte plats med så mycket, och bara små saker. Spegel ovanför.
Längs ena väggen har jag en inbyggd hylla (och ett tre meter brett element) där jag bl.a. har lite väskor, nagellack, en burk med Ibumetin och två engelska muminböcker. De är fina!
Här är mitt skrivbord, med en anslagstavla (men jag har inga häftstift!!!), min dator, de få böcker jag äger, en tavla på Pontus och en naken groda jag fick av Josephines mamma (den var påklädd då, men jag fick för mig att jag skulle ta av dem). Längst upp har jag toalettpapper och en årsförbrukning (om inte mer) av schampo och balsam som jag köpte på Boots idag. Till höger är min garderob, som är rätt stor, men jag har bara två byrålådor. Trots allt får mina kläder plats. Jag har inte så mycket med mig känns det som nu. Och min smutshög växer, jag har inte tillgång till tvättmaskin just nu. Jag har egentligen inte heller tillgång till postlåda ännu, men här är min adress (ni kan alltid kolla på Google maps):
Hawkridge House, Room C011
Warden Road
NW5 4SA London
Postadressen har jag lärt mig utantill efter att ha skrivit den fem gånger om dagen de senaste dagarna. Det ni!
3 kommentarer:
Wow, det ser ju mysigt ut. Men jag tycker inte det ser större ut än vanliga rum... fast engelsmännen kanske är små. Ha det kul på din första dag!
Jag tycker det är galet att du inte tycks vantrivas i Storbrittanien när man tänker på hur mycket ångest du hade innan du åkte.
Jag gillar mitt rum (fast det hade förstås alltid kunnat vara bättre), jag gillar däremot inte var det ligger. Jag har fortfarande ångest. T.ex. att jag inte ska få några nya vänner alls. Jag vill gråta bara jag tänker på det. Jag ska försöka lära känna lite människor där jag bor. Och jag har inte spenderat så mycket tid med mina klasskamrater. Nästan alla är britter. Det är jätteläskigt.
Skicka en kommentar